Verksamheters optimala läge i staden och hur de är lokaliserade idag : en fallstudie av sex medelstora städer i Skåne

This study aims to explain the structure and content of Swedish city centres. The distribution and density of commercial activities in the cities are analysed with network constrained methods (Kernel density estimation, Ripley’s K-function and centrality measures) in GIS-programs. External shopping centres and economic theories are used as a benchmark against which city centres are compared. The study shows that the larger cities better satisfy the criteria set up for an optimal marketplace. However, all cities included in the study have room for improvement in different ways. If the aim for the city centres is to maximise the commerce, there is a lack of fashion stores and a redundancy of services in the core of the city. The study shows that these network constrained methods for point pattern analysis are useful and interesting for several actors in society. The uses of the methods are most apparent within city planning, where they can be used as scientific support when assessing a city’s strengths, weaknesses and possibilities. In real estate economics they can be used to assist when setting the rent. They can also be used by property owners to find the most appropriate tenant and by storeowners to establish the optimal location for their particular business.Vi spenderar stor del av livet i urbana miljöer och majoriteten av landets befolkning påverkas dagligen av utformningen av stadens rum, vilket gör det intressant att undersöka hur stadskärnorna är utformade. Handeln i stadskärnorna förlorar idag mar knadsandelar till externa köpcentrum och e-handeln. För att förändra handelsplatser i stadskärnor till att bli mer attraktiva och konkurrenskraftiga krävs det att vi har kännedom om deras befintliga struktur och innehåll. Det finns en uppfattning om att tjänster, kontor och olika slags butiker ligger i olika delar av centrum eftersom olika branscher värderar lägen olika högt. Det har däremot inte gjorts några studier i Sverige för att vetenskapligt förankra dessa antaganden. Med anledning av detta har vi kartlagt sex medelstora stadskärnor i Skåne för att undersöka om det går att dra slutsatser om vilka slags verksamheter som bedrivs på markplan och hur de är fördelade i stadskärnans A- och B-läge. Begreppet centralitet har undersökts för att jämföra den befintliga definitionen av städernas A-lägen med verksamheternas faktiska lägen idag. För att avgöra olika verksamheters optimala läge har strukturen och innehållet i köpcentrum tillsammans med ekonomiska teorier och tidigare arbeten använts som jämförelseobjekt. För att genomföra studien gjordes inventeringar av de utvalda stadskärnorna för att samla in data om deras innehåll. För att analysera den data som samlades in användes nätverksbaserade versioner av metoderna Kernel density estimation (KDE), Ripleys K-funktion och två centralitetsmetoder. Samtliga analyser genomfördes i GIS-program. Intervjuer genomfördes med sakkunniga i ämnet för att bidra till en bättre förståelse och ett djup i analysen. Studien visar att de större städerna som undersökts (Helsingborg, Kristianstad och Lund) i högre grad är utformade som effektiva handelsplatser, medan de mindre städerna (Hässleholm, Landskrona och Trelleborg) är mindre effektiva ur ett handelsperspektiv. I de mindre städerna finns alltså mer utrymme för förbättring. Gemensamt för alla städer är att de har en hög densitet av butiker, tjänster och restauranger i A- och B-läget, vilket är önskvärt för en handelsplats. En stadskärna har dock inte förutsättningar att nå lika hög densitet som ett köpcentrum då exempelvis vägnät och byggnader inte är anpassade för detta, men en del förbättringar är ändå möjliga. Analysen visar att stadskärnorna har ett mindre utbud av klädbutiker än köpcentrum. Dessutom har de ett större utbud av service- och tjänsteverksamheter som tar upp mycket yta i de mest attraktiva lägena, vilket är en ineffektiv utformning om målet är att skapa en attraktiv handelsplats. Centralitetsanalysen visar att måttet mellanliggande centralitet motsvarar det mest centrala A-läget i stadskärnorna (AA-läget) och skulle kunna användas som komplement för att definiera ett sådant läge för en marknadsplats. Rakhetscentralitet kan användas av butiksägare för att hitta de mest exponerade lägena i centrum och av fastighetsägare för att marknadsföra sin lokal mot större kedjor som skulle vara attraktiva hyresgäster eftersom de oftast har högre betalningsförmåga. Sammanfattningsvis visar studien att dessa metoder för rumslig analys utmed nätverk kan vara intressanta för många aktörer i staden. Inom stadsplanering är användningsområdet tydligast och vi ser en stor möjlighet för en ökad användning av nätverksanpassad KDE, nätverksanpassad K-funktion och centralitetsanalyser som ett komplement vid bedömningar av stadskärnors styrkor, svagheter och möjligheter. Inom fastighetsekonomi är analysmetoderna intressanta att använda som stöd vid hyressättning. För fastighetsägare är de användbara för att ta fram underlag för att veta i vilken bransch hen med stört sannolikhet kan hitta den hyresgäst som har högst betalningsvilja för läget. De kan också användas för att hitta det optimala läget när en verksamhet vill etablera sig i en ny stadskärna eller hitta ett bättre läge i en stad.Om målet för stadskärnan är att vara en attraktiv marknadsplats för handeln, hur bör den då se ut? Handeln i stadskärnan tappar marknadsandelar till externa köpcentrum och e-handel, vilket tyder på att en förändring är nödvändig. Om vi vet vad det finns för verksamheter i de centrala delarna av staden och var de ligger kan vi analysera om strukturen är effektiv och om det finns utrymme för förbättringar som kan öka attraktiviteten för stadskärnan som handelsplats