Radikaliseringens perfekta storm

Hur ska radikalisering förstås och bekämpas? Grundläggande för all problemlösning är att problemet är korrekt definierat. Så är inte fallet i frågan om våldsbejakande extremism. Uppsatsen argumenterar för att det grundläggande problemet är att ideologin som faktor är negligerad. Syftet är att beskriva komplexiteten i fenomenet radikalisering och att bidra till diskussionen om åtgärdsalternativ genom att understryka ideologins centrala roll. Det sker genom en historisk genomgång med fokus på de tankefigurer som förenar jihadister samt vänster- och högerextremister. En märklig paradox föreligger: jihadismen är inte religiös i konventionell mening, och omvänt, den politiska sekulära extremismen är i hög grad religiös. Begreppen politisk religion och sekulär religion belyser förbindelserna. Ideologi producerar mentaliteter som svarar på ett kall och tvång dikterat av Historien eller Gud. Terroristen upplever sig vara en ädel person som agerar i goda syften och lever i spänd förväntan på en perfekt storm, ett gyllene läge då profetian kan realiseras i form av en revolution inom revolutionen, dvs. i en krishantering som är raka motsatsen till krishanteringen hos den ordning som utmanas. Profetior är mobiliserande, disintegrerande och självuppfyllande eller ingenting alls. Radikaliseringens motsats är avradikalisering men eftersom våldsbejakande extremister uppbär en frälsarmentalitet är rationella argument ett svagt motmedel – dessutom är terroristens radikaliseringsprocess rationell. Vad som däremot visar sig fungera för att motverka att våldsbejakande individer agerar är att få dem att lämna sin miljö. Det är stor skillnad på att leva med sina föreställningar utanför och inom den. Miljön är en viktig faktor men i vissa intensiva skeenden är den miljön så gott som total, till följd av att även den historiska perioden kan vara radikaliserad, inte bara individer.Terrorismen har återvänt på ett sätt som påminner om det turbulenta 1970-talet. Det är möjligt att historiskt se den återkomma i vågor. Terrorismexperten David Rapoport identifierar fyra sådana. Anarkister i Ryssland på 1880-talet skapar den moderna terrorismen. Antikoloniala rörelser under 1920-talet är den andra vågen. Tredje vågen är i 1960-talets nya vänster och fjärde vågen är, sedan 1979, innevarande religiösa terrorvåg. Jeffrey Kaplan, religionsprofessor, menar att en femte våg finns. Röda khmererna inledde den vågen, som kännetecknas av viljan att återskapa en gyllene era. Återvändandet är detsamma som skapandet av den nya människan och det ska ske inom en generation. Det korta tidsperspektivet förklarar varför den typen av rörelse tenderar att bli särskilt grym, det är allt eller inget som gäller. Vågen dog bort med röda khmererna men återkom med Herrens befrielsearmé i Uganda två decennier senare och har sedan dess spridits. Kaplan menar att de rörelserna bryter sig loss från övriga terrorvågor, att det sker en radikalisering inom det radikala som representeras av utopiska drömmar om realiserandet av tusenårsriket genom apokalyptiskt våld. Begreppet radikalisering är på allas tungor idag. Vad beror processen på? Är det sociala och ekonomiska faktorer som ligger bakom, handlar det om en viss personlighetstyp eller om en ”hjärntvätt” som vem som helst kan drabbas av? På senare tid har försök att lösa problemen handlat om att studera enskilda radikaliserade individer för att se om gemensamma nämnare finns i deras levnadshistoria och om man då kan dra generella slutsatser. Men tydliga kategorier har man inte kunnat ringa in. Fenomenet är inte unikt för någon samhällsklass och uppträder bland religiösa och sekulära. Den utgångspunkten, profilanalyser, tar inte ett tillräckligt fast grepp om ideologin som faktor. Faktum är att radikala idéer om livsföring är mer relevant än levnadshistoria. När man studerar ideologins roll ska man inte enbart ringa in enskilda diskurser utan se till tankefigurer – där förenas olika ideologier och diskurser som modifikationer av en och samma tankefigur. Faktum är att Rapoports ”moderna” anarkister fanns redan under medeltiden, de är förelöpare och man finner dem hos historikern Norman Cohn som skriver om det messianska våldet i historien och kopplar samman antiken och medeltiden med vår egen tid. Även Kaplans femte våg finns där. Vill man förstå ett fenomen bör man gå tillbaka till rötterna. Det finns en idealtyp för terroristen – det är inget monster utan en självupplevd ädel och uppoffrande människa som ska realisera det perfekta samhället. Terrorister förenas av en mentalitet och de agerar antingen som Guds hand eller Historiens hand, beroende på om de är religiösa eller sekulära, men de är båda två profetians förlängda arm. Politik ska realisera det perfekta riket, de har ett teleologiskt eller teologiskt kall men också ansvar att realisera det. Denna ideologiska dimension av radikaliseringsprocessen är den enskilt viktigaste faktorn, men också den mest negligerade