Överskottsinformation och straffprocessens funktioner

I denna examensuppsats kommer den svenska regleringen av möjligheterna att använda överskottsinformation från hemliga tvångsmedel som grund för att inleda förundersökning att utredas och utvärderas utifrån ett rättsteoretiskt perspektiv. Arbetet inleds med en presentation av gällande rätt på området. De rättsområden som aktualiseras är reglerna om inledande av förundersökning, regler om tillämning av hemliga tvångsmedel samt regleringen av möjligheterna att använda överskottsinformation. Vidare presenteras fyra normativa beskrivningar av straffrättens funktioner: brottsbekämpning, handlingsdirigering, rättssäkerhet samt klarläggandet av sanningen. Dessa funktionsbeskrivningar analyseras kritiskt och läggs sedan till grund för utvärderingen av regleringen av möjligheten att använda överskottsinformation. I arbetet beskrivs en rad problem som kan identifieras utifrån de olika perspektiven. Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv kan de relativt generösa möjligheterna att använda överskottsinformation i vissa fall betraktas som problematiska. Att användningen är reglerad är i sig positivt med hänsyn till kravet på legalitet men i praktiken innebär reglerna att överskottsinformation i vissa fall kan användas även för brott som inte hade kunnat aktualisera användning av tvångsmedlet. Ur ett handlingsdirigeringsperspektiv kan det frågas om reglerna riskerar att leda till en minskad effektivitet i straffsystemet. Här är det möjligen problematiskt om systemet på grund av regleringen uppfattas som ineffektivt. Å andra sidan kan det ur samma perspektiv hävdas att regleringen ökar förutsebarheten och således bör leda till en förbättrad tilltro till straffsystemets legitimitet. Det skulle kunna hävdas att möjligheten att klarlägga sanningen om ett brott förminskas av en reglering av överskottsinformationen. Sanningen bör emellertid inte tolkas som ett självändamål och sanningens värde måste relateras till det enskilda fallet. Regleringen bör således inte i sig kritiseras utifrån detta perspektiv. Det största problemet med regleringen är emellertid att det i flera fall inte görs någon åtskillnad mellan olika typer av brott utan endast till brottets straffskala. Detta bör utifrån ett brottsbekämpningsperspektiv betraktas som ett problem. I det enskilda fallet kan det leda till att brott som innebär en särskild kränkning av en annan individ inte kan utredas med stöd av informationen medan så kallade offerlösa brott kan utredas. Slutsatserna kan sammanfattas med att de allmänna regleringarna av överskottsinformationen möjligen borde utformas striktare tillsammans med en generösare möjlighet att använda överskottsinformationen vid indikationer om brott där särskilda enskilda intressen aktualiseras