Ny tid, ny prövning, utan ersättning - en analys av vattenverksamhetsutredningens förhållande till egendomsskyddet i EKMR

Utifrån en de lege ferenda-undersökning och med traditionell rättsdogmatisk metod behandlar uppsatsen förhållandet mellan vattenverksamhetsutred-ningen och egendomsskyddet i EKMR. EU ställer hårda krav på vattenkvalitet. Sverige når inte upp till kraven. Den svenska lagstiftningen tillåter särskilda rättigheter och tillstånd givna enligt lagstiftning från början av 1900-talet, trots syftet med tillståndsprövningen då var ett helt annat än i dag. Rättsliga åtgärder har konstaterats måste vidtas. Vattenverksamhetsutredningen fick i uppdrag att utreda möjliga åtgärder. I slutet av 2014 publicerades utredningens slutbetänkande som ger förslag om att ett nyprövningsförfarande ska inrättas och moderna miljökrav kunna ställas på verksamheter som bedrivs med stöd av särskilda rättigheter eller tillstånd givna enligt äldre rätt. Förfarandet har konstaterats komma att innebära rådighetsinskränkningar i grundlagens mening. Ingreppen i tillstånden ska dock ske utan att ersättning ges, dessutom upphävs den nu gällande ersättningsrätt som finns vid omprövning av tillstånd. Förslaget har utsatts för en del kritik, bland annat att förslagets förhållande till EKMR inte utretts tillräckligt. Därför har syftet med denna uppsats varit att utreda saken närmare och analysera om förslaget om nyprövning och ersättningsrätt kan stå i strid med egendomsskyddet i EKMR. Utgångspunkt har varit att en sådan risk finns, varför uppsatsen präglas av dels ett medborgarperspektiv dels ett rättskritiskt perspektiv. Uppsatsens deskriptiva del utgår från ett rättsutvecklingsperspektiv och har utgångspunkt i vattenverksamhetsutredningens förslag, med inslag av äldre och gällande rätt. Därefter redogörs för egendomsskyddet i EKMR, där framförallt praxis från Europadomstolen avgör tillämpningen av skyddet. Analysen behandlar systematiskt förhållandet mellan förslaget och egendomsskyddet. Det kan konstateras att nyprövningsförfarandet tränger igenom egendomsskyddet på grund av att det motiveras med miljörättsliga intressen. Emellertid ska alltid en avvägning göras mellan allmänna och enskilda intressen, samt ska proportionalitet alltid iakttas. Vid en sådan bedömning ska ersättningsrätt beaktas. På grund av föreslagna övergångsperioder har utredningen dock lyckats föreslå en förändring som inte kommer stå i strid med egendomsskyddet i EKMR. En vidare utredning av förslagets förhållande till egendomsskyddet var behövlig, men kritiken mot förslaget får anses grundlös.This essay deals with the relations between EU human rights law and Swedish environmental law. EU law sets strict demands on the quality of water in all their member states. Sweden has not succeeded with these requirements. The Swedish system allows permit for water operations that was given according to laws from the beginning of the 20th century. The purpose of the laws then was to explore the hydropower production while today the purpose is more environmentally oriented. Therefor, an update on the Swe-dish legal system is necessary. A legal commission came up with a proposal in 2014. The proposition implied that all permissions for hydropower activity would face a new consideration according the Swedish environmental code and that this will be possible without compensation to the operator of the hydropower plants. However, this proposition met some criticism about how well it consistent would be with the protection of property in the Euro-pean Convention on Human Rights. Therefore, the aim of this essay has been to examine this connection and se if the proposal might be in conflict with the convention. The descriptive part of the essay is based on a development perspective and describes the proposition from the legal commission and also the laws on the subject from the end of the 19th century up until today. Also the enforcement of the protection of property in ECHR will be described. In the analysis concludes that the proposition will not be in conflict with the protection of property within ECHR. However, a further investigation was needed, but the criticism directed to the proposition is ill founded