Sápmi mot staten - En kritisk studie av samernas landrättigheter i ljuset av det koloniala förflutna

Sverige har vid upprepade tillfällen mottagit kritik från flera internationella människorättskommittéer med anledning av statens hantering av samernas landrättigheter. ILO 169 som stadgar urfolks rätt till land och naturresurser har inte ratificerats av Sverige. Följande studie syftar till att undersöka grunderna för samernas rätt till land samt statens förhållningssätt till dessa landrättigheter. Analysen vägleds av postkolonial teori. Jag belyser därmed kopplingarna mellan Sápmis koloniala historia och det aktuella rättsläget. Samernas rätt till land har successivt begränsats av staten. Nuvarande rennäringslagen lämnar dagens rättsläge oklart och tvingar samerna att processa i domstol för att fastställa sin rätt till land. Det aktuella girjas-målet speglar denna problematik.The Swedish state has repeatedly received criticism from several international human rights committees regarding its treatment of Sami land rights. ILO 169, which states indigenous peoples’ right to land and natural resources, has not been ratified by Sweden. The purpose of the following study is to investigate the legal basis for Sami land rights and the Swedish state’s recognition of these rights. The study is guided by post-colonial theory and highlights the links between Sápmi’s colonial past and the current legal position. Sami land rights have gradually been limited by the Swedish state. The current legal regulation, the Reindeer Herding Act, leaves several legal questions unsolved. The Sami are therefore left with no other option than going to court in order to determine their land rights. This complex of problems is reflected in the current Girjas case