Försoning efter folkmord: En komparativ studie av försoningsprocesserna i Rwanda och Bosnien Hercegovina

Denna uppsats undersöker hur långt försoningen kommit i Rwanda och Bosnien Hercegovina efter folkmorden. Försoningsprocesserna undersöks utifrån en modifierad version av Auerbachs försoningspyramid för att se huruvida respektive land uppfyllt de fyra steg vi valt ut: mötet, erkännandet, ursäkten och narrativ infogning. Inom varje steg undersöks olika aspekter som visar hur vardera land tagit sig an försoning. Dessa är alltifrån lokala projekt till mer top-down styrda initiativ, där vi bland annat undersöker hur skolväsendet hanterat både mötet och inkorporering av narrativ. Vi undersöker även olika uttalanden för att ta reda på hur det andra steget, erkännandet, tagit sig uttryck. Resultatet visar att varken Bosnien Hercegovina eller Rwandas försoningsprocesser nått det översta steget i pyramiden och därmed uppnått försoning. Vidare visar undersökningen att de undersökta projekten till varierande grad har gjort det möjligt att uppnå de övriga stegen. Vi menar att det största hindret för en fullbordad försoning i Rwanda är det faktum att regeringen endast tillåter ett narrativ i tolkningen av konflikten, och förtrycker andra narrativ. Vad gäller Bosnien Hercegovina drar vi slutsatsen att segregationen i landet utgör ett stort hinder i försoningsprocessen. Studien visar även att Bosnien Hercegovina och Rwanda kommit ungefär lika långt i sina respektive försoningsprocesser. Försoningsprocessen i Bosnien Hercegovina har till viss uppfyllt de tre första stegen, men har inte uppfyllt något steg fullständigt. Rwanda har däremot uppfyllt det första steget fullständigt, men till skillnad från Bosnien Hercegovina har processen i Rwanda inte ens delvis uppfyllt något efterföljande steg