May the (legal) force be with you - Ett nytt hopp om att finna klarhet i förvaltningsprocessens karaktär för att fastställa den negativa rättskraften

Uppsatsen handlar om vilka faktorer det är som gör att förvaltningsbeslut och förvaltningsmål karaktäriseras som tviste- eller brottmålsliknande. Denna karaktärisering leder i sin tur till att förvaltningsbeslutet eller förvaltningsdomen vinner negativ rättskraft så hinder föreligger för ny prövning av samma sak. Myndighetsbeslut och förvaltningsdomar vinner som huvudregel inte negativ rättskraft eftersom den negativa rättskraften inte regleras i förvaltningslagen (1986:223) eller förvaltningsprocesslagen (1971:291). Vid bedömningen av rättskraft i förvaltningsbeslut och förvaltningsmål ser man till de särskilda förhållanden eller regler som gäller för det slag som det varit fråga om. De undantag som ger den negativa rättskraften närvaro i den allmänna förvaltningsprocessen återfinns antingen i den tillämpliga specialregeln eller genom att processen kategoriseras som tviste- eller brottmålsliknande. Förvaltningsprocessen kategoriseras som brottmålsliknande om förvaltningsbeslutet beror på ett förvaltningsrättsligt ingripande som är en följd av en brottslig handling eller förvaltningsrättsligt sanktionerad handling eller händelseförlopp orsakat av beslutsadressaten. Den förvaltningsrättsliga konsekvensen av myndighetsingripandet ska i sin tur ha ett nära samband till straff- och disciplinansvar på grund av gärningen, handlingen eller händelseförloppet. Ansvaret ska regleras antingen straffrättsligt eller förvaltningsrättsligt i lag eller författning. Ett förvaltningsmål är tvistemålsliknande om den ena parten riktar ett ersättningsanspråk mot den andra parten. Ersättningsanspråket måste i sin tur härledas från det särskilda myndighetsbeslutet eller från en rättighet för den enskilde att få biståndet. I förvaltningsmål förs oftast en fastställelsetalan om att en rättighet eller skyldighet föreligger eller inte, men i praktiken utgör domen en fullgörelsedom eftersom myndigheten förväntas agera efter domen. Om talan i målet om ersättningsanspråk förs som en fastställelsetalan kan domen däremot inte verkställas som en fullgörelsedom om betalningsskyldighet i civilprocessen. Jag för en diskussion om det grundläggande beslutet som prövas i förvaltningsdomstolen är utformad som en förpliktelse att fullgöra en betalning så talar det för att målet är tvistemålsliknande. Detta beror på att förpliktelsen liknar en fullgörelsetalan som har stark anknytning till civilprocessen och utsökningsbalken (1981:774). Det som kan vinna rättskraft i ersättningsanspråket utgörs av det händelseförlopp, saksammanhang eller omständigheter som ligger till grund för saken i det riktade ersättningsanspråket. Vid bedömningen av vilken del av den prövade saken som ska vinna rättskraft bör man se även till de för- och nackdelar rättsföljden negativ rättskraft medför och vilka omständigheter som orsakar ersättningsanspråket. Förvaltningsmålet är även tvistemålsliknande om det rör ekonomiska förhållanden mellan näringsidkare eller har en tydlig kommersiell karaktär. Det kan exempelvis omfatta upphandlingsmål som rör inte obetydliga summor eller att parterna har sakkunniga juridiska ombud som för deras talan. Tidigare har Högsta förvaltningsdomstolen fastställt att om det tillämpas en specialregel i målet så ger det ytterligare stöd för att målet är tvistemålsliknande, men är inte utslagsgivande. Att specialregeln utgör ytterligare stöd för negativ rättskraft kan däremot ifrågasättas efter HFD 2013 ref. 36. I HFD 2013 ref. 36 fastställdes att upphandlingsmål ansågs vara tvistemålsliknande men vinner inte negativ rättskraft eftersom den negativa rättskraften inte framgår ur lag om offentlig upphandling (2016:1145) (LOU) eller allmänna principer om offentlig upphandling. Det är däremot oklart om tvistemålsliknande förvaltningsmål endast blir rättskraftiga om rättskraften framgår av den tillämpningsbara specialregeln i fråga eller avgöranden i tvistemålsliknande förvaltningsmål kan vinna rättskraft pga. dess karaktär.This note analyzes the factors that determine whether administrative decisions and opinions are characterized as civil proceedings or criminal proceedings. This characterization, in turn, determines whether the prohibition on double jeopardy (so called “legal force”) applies, so that there is a barrier to a new trial of the same issue. In the paper, the rules on enforceability are the same in the administrative procedures of the authorities and the process of the administrative courts. Administrative decisions and opinions generally do not gain legal force because legal force is not governed by förvaltningsrättslagen (1986:223) or förvaltningsprocesslagen (1971:291). Rather, determining whether legal force will apply to administrative decisions and opinions is a fact-heavy exercise that takes into account the particular circumstances or rules applicable to the particular situation. Legal force applies to administrative proceedings either due to an applicable special rule or by categorizing the proceeding as similar to a civil proceeding or criminal proceeding. The administrative proceeding is categorized as similar to a criminal proceeding if the decision follows administrative action resulting from a criminal act, an act sanctioned by administrative law, or events caused by the individual to whom the decision is directed. The administrative law consequences of government intervention, in turn, should be closely linked to criminal and disciplinary responsibility because of the act, the criminal act, or the course of events. The responsibility shall be governed by statute. An administrative proceeding is similar to a civil proceeding if one party directs a claim for compensation against the other party. The claim must in turn result from a particular administrative decision or from the right of the individual to receive welfare benefits. Although an administrative proceeding technically is declarative in nature, in practice the judgment is injunctive because the authority is expected to act according to the decision. On the other hand, if the claim for compensation is presented as a declaratory claim, the judgment cannot be enforced as a fulfillment of payment obligation in a civil proceeding. I would argue that if the basic decision being tried in the administrative proceeding is formulated as an obligation to make a payment, then the administrative proceeding is similar to a civil proceeding since the administrative decision is similar to an injunction, which is strongly related to the civil process and utsökningsbalken (1981:774). What can be enforced in the claim for compensation consists of the course of events or circumstances underlying the case. In evaluating which part of the trial that is to be enforced, one should also consider the pros and cons of the legal consequences of the legal force and the circumstances that caused the claim for compensation. Further, the administrative proceeding is similar to a civil proceeding if it deals with economic relationships between businesses or has a clear commercial character. This may include, for example, non-immaterial government procurements or proceedings in which the parties are represented by counsel. Högsta förvaltningsdomstolen has previously ruled that if a special rule is applied in the case, it provides further support for classifying the proceeding as similar to a civil proceeding, but that such an application is nonetheless not decisive. That the application of a special rule constitutes additional support for legal force may however be questioned after the decision in HFD 2013 ref. 36. In HFD 2013 ref. 36 Högsta förvaltningsdomstolen stated that decisions regarding government procurement were considered similar to civil proceedings but did not gain legal force because the legal force does not appear in the lag om offentlig upphandling (2016: 1145) (LOU) or general principles of public procurement. It is thus unclear whether administrative proceedings that are similar to civil proceedings will be enforced only if the enforceability is a result of the special rule in question or whether judgments in administrative proceedings that are similar to civil proceedings can be enforced due to their nature