Överlåtelse av upphovsrätt till datorprogram genom ett inkråmsförvärv - Särskilt om programmets källkod och felansvaret vid s.k. copyleft-smitta

This paper examines the possibility of a complete and final transfer of copyright to a computer software through an acquisition of assets in a company. Furthermore, it is examined whether it is possible to qualify the transfer as a purchase according to The Sale of Goods Act (1990:931). The question of whether the transfer should be regarded as a purchase in accordance with The Sale of Goods Act, serves as a purpose for investigating the possibility to determine the software as a faulty good. It is also important for the question of liability in such event. This study particularly aims to investigate how the presence of open source code in proprietary source code can result in the software being considered as a faulty good. This is especially highlighted through an acquistion of assets in a company, since such a transfer could possibly result in distribution in a sense which activates the terms in GNU GPL for the entire source code. An acquistion of assets is helpful to describe the process of the transfer and highlight the risks for both parties. When an employee creates a computer program, the copyright, in its entirety, is transferred to the employer in accordance with 40 a § in the Act on Copyright in Literary and Artistic Works (1960:729). There is a principle stating that the parties must specify what parts of the copyright they intend to transfer, should the company thereafter transfer the copyright to another party. In court, the principle is applied next to general principles of contracts. The Sale of Goods Act is generally considered applicable for complete and final transfers of intellectual property. The source code is protected as a literary work in accordance with 1 § in the Copyright Act (1960:29). The source code can either be considered proprietary, and thereby a trade secret, or open, and thereby free to distribute. Copyright is used as a means to make the licensees of GNU GPL redistribute the modifications they make. Since the concept of copyleft makes the source code available to all licensees, it can be problematic if the use of open source code is unintentional. Finally, the study aims to assess whether The Sale of Goods Act constitutes an appropriate regulation of the liability for a faulty software, when open source code has been incorporated into the proprietary source code. There is no precedent ruling about the specific issue at hand, neither does the preparatory work for The Sale of Goods Act or the Copyright Act reveal a clear answer. In legal doctrine, intellectual property in general is examined and in some cases patents also. The existing material about faulty software concerns delivery from an outside party, which is relevant to the issue at hand. Thus, the answers are sought in doctrine, which appears to be fragmented. There is no uniform answer to whether The Sale of Goods Act states an appropriate regulation between the parties for when there is no agreement to determine when the good should be considered as faulty. However, the author finds that, considering the proposals in doctrine, a reasonable balance ought to be achieved if there is no strict liability. There ought to be a consideration of the circumstances in the particular case. The assessment can be based upon the buyer’s expectations about actual utilization, legal exploitation and protection against competition. The buyer’s expectation is presented a reasonable guideline in determining the liability. That is, when there is neither an agreement nor a fixed standard for determining whether the software is faulty.I förevarande uppsats undersöks möjligheten till en fullständig och slutlig överlåtelse av upphovsrätten till ett datorprogram genom ett inkråmsförvärv. Vidare undersöks möjligheten att klassificera överlåtelsen som ett köp i enlighet med KöpL. Huruvida överlåtelsen är att anse som ett köp har betydelse för frågan om felansvaret. Med det här arbetet ämnas nämligen att särskilt undersöka hur förekomsten av öppen källkod i proprietär källkod kan resultera i ett felansvar, när ett datorprogram överlåts genom ett inkråmsförvärv. När ett datorprogram har utvecklats i ett anställningsförhållande i enlighet med 40 a § URL, övergår alla delar av upphovsrätten till arbetsgivaren. Inför ett förestående företagsförvärv bör det kontrolleras så att det i avtal inte föreligger några förbehåll från upphovsmannen i form av ett överlåtelseförbud. Om parterna vid ett företagsförvärv önskar att upphovsrätten till datorprogrammet ska överlåtas fullständigt och slutligt, ställer specifikationsprincipen upp ett krav på att det tydligt ska framgå av avtalet vilka delar av rätten som avses överlåtas. Specifikationsprincipen utgör ett komplement till de allmänna avtalsprinciper som också kan göras gällande vid tolkning av överlåtelseavtalet. Restriktionerna i URL är i många avseenden dispositiva, med endast ett fåtal undantag för datorprogram. Så länge avtalet stipulerar att det inte ska förekomma några begränsningar i överlåtelsen av upphovsrätten, är det för köparen möjligt att förvärva de fullständiga rättigheterna. Det framgår att en fullständig och slutlig överlåtelse som i fallet avses, möjliggör att anse överlåtelsen som ett köp i KöpL:s mening. Källkoden är den skrivna formen av ett datorprogram och åtnjuter skydd som ett litterärt verk enligt URL. Källkoden kan hållas sluten. Den benämns då som proprietär källkod och kan åtnjuta skydd som företagshemlighet enligt FHL. Källkoden kan också bli öppen i syfte att främja vidareutnyttjande. Öppen källkod täcks vanligen av en licens som utnyttjar upphovsrättens regler till att erbjuda användarna frihet till distribution. Licenserna för öppen källkod har ett antal gemensamma nämnare, men för uppsatsens syfte har särskilt licensen GNU GPL valts ut. GNU GPL innehåller en klausul, vanligen benämnd som en stark copyleft-klausul. Klausulen innebär att all källkod som blandas med GNU GPL-källkoden, täcks av licensvillkoren för GNU GPL. Det innebär exempelvis att källkoden måste göras offentlig i samband med distribution. Copyleft-konceptet är således problematiskt när det inte har avsetts att källkoden ska bli öppen och gälla under GNU GPL. I slutändan är frågan därmed om KöpL:s regler utgör en ändamålsenlig reglering av felansvaret för när det visar sig att öppen källkod, i strid med parternas önskan, finns inkorporerad i den proprietära källkoden. Det saknas rättspraxis i svensk rätt avseende den specifika frågan, och även relevant närliggande rättspraxis. Förarbetena till KöpL och URL avslöjar heller inget tydligt svar i frågan. I doktrin har det resonerats generellt om immaterialrätter och även patentöverlåtelser har fått en närmare granskning. Det som framkommer angående fel i programvara berör leverans från en extern konsult. Svaret får därmed sökas i en fragmenterad doktrin, som inte ger för handen ett enhetligt svar. Författaren finner emellertid, enligt vad som framförs däri, att en rimlig avvägning torde kunna uppnås genom att inte tillämpa ett strikt ansvar. Ett sådant strikt ansvar gäller vanligtvis för rättsliga fel, men förarbetena framhåller ett strikt ansvar som för långtgående avseende immaterialrättsliga fel. En möjlighet skulle kunna vara att tillämpa ansvarsreglerna för rådighetsfel i enlighet med i första hand 17 § första stycket och 40 § tredje stycket KöpL. Avseende ett faktiskt fel bör de särskilda omständigheterna i fallet kunna beaktas. Bedömningen kan utgå från vad köparen med fog kan förvänta sig avseende faktisk utnyttjandemöjlighet, rättslig utnyttjandemöjlighet och konkurrensskydd. Riktlinjen fyller en funktion när avtalsreglering saknas eller en fast felstandard inte är fastställd