Exkluderad från skyddsstatus - Ett straff för begånget brott eller en administrativ åtgärd?

This thesis address the rules of asylum law that allows exclusion of certain persons in need of protection from taking part of the protection provided by national and international law. The purpose of this thesis has been to investigate whether an exclusion may be regarded as punishment for a committed crime in criminal law. If the exclusion procedure may be regarded as a criminal procedure, the legal guarantees, given to a person who is accused of a crime, should also be given to the person that is at risk of being excluded. According to the exclusion rules in Chapter 4, The Aliens Act, a refugee, or an individual that is in need of subsidiary protection shall be excluded from protection if there is serious reasons for considering that the person is guilty of certain international offenses or other serious crimes. In the vast majority of situations, when an individual is excluded from the right to protection and there are no other grounds for the individual to receive a residence permit, expulsion can not be enforced due to the principle of non-refoulment. An exclusion may, as applied in Sweden, result in a person in need of protection which falls outside the principle of non-refoulment being expelled to a country where he or she is at risk of being subjected to treatment which could in itself amount to persecution. An exclusion may also result in an individual losing the right to family reunification, which complicates or eliminates a family life. Article 6 of the European Convention provides for the right to a fair trial for the accused of a crime. In a ruling by the European Court of Human Rights, the Court has set three criteria, the Engel criteria, to determine whether an individual is charged with a crime, thus determining whether it is a criminal procedure in which Article 6 of the European Convention applies. In view of an exclusion procedure in the light of the three English criteria, there is, in my opinion, scope for considering an exclusion procedure as a criminal procedure. Even in such cases where exclusion does not mean expulsion, nor does deprives or aggrevates the individual from a family life, the consequences can be extremely negative. However, in an additional protocol to the abovementioned article, the European Court of Human Rights has stated that Article 6 does not apply to the exclusion of foreigners. The fact that the European Court of Human Rights actively chose to declare that Article 6 is not applicable in the cases concerning exklusion can, however, bear witness to the fact that the procedure contains many components that are part of a criminal procedure. There is no clear answer to the essay's question. However, seeing an exclusion process in the light of the Engel criteria indicates that the exclusion procedure contains many components that are part of a criminal procedure. The thesis also argues that the exclusion rules, as applied in Sweden today, have clear problems with fulfilling most of the objectives that the rules were intended to fulfill. Rather focusing on prosecuting the suspects who are in need of protection, instead of excluding them, would not mean a significant difference, since the objectives of the exclusion rules, to a large extent, are still not met. This would contribute to increased legal certainty and reduce the risk that an innocent in need of protection will be excluded and suffer from the consequences it brings.Denna uppsats behandlar det regelverk inom asylrätten som gör det möjligt att exkludera vissa skyddsbehövande individer från att ta del av skyddet som nationell och internationell rätt erbjuder. Syftet med uppsatsen har varit att utreda huruvida ett exkluderande av en skyddsbehövande kan anses utgöra ett straff för ett begånget brott i straffrättslig mening. Om exklusionsförfarandet kan anses utgöra ett straffrättsligt förfarande bör de rättsliga garantier som ges till en person som står anklagad för ett brott även ges till den som riskerar att bli exkluderad. Enligt exklusionsreglerna i 4 kap. utlänningslagen (2005:716) ska en skyddsbehövande individ exkluderas från att ta del av skyddet om det finns en synnerlig anledning att anta att personen gjort sig skyldig till vissa folkrättsbrott eller annan grov brottslighet. I de allra flesta situationer, då en skyddsbehövande individ exkluderats och det inte finns någon annan grund för individen att erhålla ett uppehållstillstånd, kan inte en utvisning verkställas på grund av principen om non-refoulment. Ett exkluderande kan, som det tillämpas i Sverige, medföra att en skyddsbehövande individ, som faller utanför principen om nonrefoulment, kan utvisas till ett land där denne riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling. Ett exkluderande kan även medföra att en individ går miste om rätten till familjeåterförening, vilket försvårar eller omöjliggör ett familjeliv. I artikel 6 i Europakonventionen stadgas rätten till en rättvis rättegång för den som står anklagad för ett brott. I ett avgörande från Europadomstolen har domstolen ställt upp tre kriterier, Engelkriterierna, för att avgöra huruvida en individ står anklagad för ett brott och på så vis avgöra huruvida det rör sig om ett straffrättsligt förfarande där artikel 6 i Europakonventionen är tillämplig. Vid ett betraktande av ett exklusionsförfarande i ljuset av de tre Engelkriterierna finns det, enligt min mening, utrymme för att betrakta ett exklusionsförfarande som ett straffrättsligt förfarande. Även i de fall då ett exkluderande inte innebär en utvisning och heller inte förbjuder individen från ett familjeliv så kan konsekvenserna vara extremt negativa. Europadomstolen har dock, i ett tilläggsprotokoll till ovan nämnda artikel, förklarat att artikel 6 inte är tillämplig vid exkluderandet av utlänningar. Att Europadomstolen valt att förtydliga att artikel 6 inte är tillämplig vid exklusionsförfarande kan dock vittna om att förfarandet innehåller många komponenter som ingår i ett straffrättsligt förfarande. Det går inte att ge något entydigt svar på uppsatsens frågeställning. Att se ett exklusionsförfarande i ljuset av Engelkriterierna vittnar dock om att exklusionsförfarandet innehåller många komponenter som ingår i ett straffrättsligt förfarande. Uppsatsen påvisar även att exklusionsbestämmelserna, som de tillämpas i Sverige idag, har tydliga problem med att uppfylla de flesta av syften som reglerna var tilltänkta att uppfylla. Att istället lägga fokus på att åtala och lagföra de misstänkta skyddsbehövande brottslingarna, istället för att exkludera dem, skulle enligt min mening inte innebära någon nämnvärd skillnad då syftena med exklusionsbestämmelserna, till stor del, ändå inte uppfylls. Det skulle bidra till en ökad rättssäkerhet och minska risken för att en oskyldig skyddsbehövande exkluderas och får lida av konsekvenserna som det medför