Miljökrav i offentlig upphandling - En analys av rättsliga och praktiska hinder

Today, green public procurement is considered an important part of a positive environmental and social development. This is partly because of the large economic importance of public procurement and partly because environmental considerations constitute an aspect of public procurement with increased significance. By imposing environmental requirements, contracting authorities can affect the supply of sustainable goods and services, thus push the environmental technical development forward. The possibilities to take environmental aspects and requirements into consideration have undergone an extensive development. At the time of the adoption of Directive 2014/24/EU and the new Swedish Public Procurement Act, these possibilities were further expanded and clarified. In the light of this development, the purpose of this thesis is to examine the possibilities and obligations of contracting authorities to take environmental considerations into account in accordance with the law, by imposing environmental requirements. Part of this thesis has examined how contracting authorities handle environmental requirements in practice. It has been questioned whether current legislation enables efficient environmental requirements or if a change in legislation is needed in order to make environmental work more efficient. The thesis has shown that current legislation provides several possibilities to take environmental considerations into account and to impose environmental requirements in public procurement. However, the thesis has also shown that there are factors that limit and risk to limit environmental requirements. From a practical perspective, three key obstacles have been identified: lack of financial resources, lack of knowledge and lack of guidance. From a legal point of view, it has been found that the fundamental principles of procurement, and the construction of the general provision on environmental considerations of the Swedish Public Procurement Act, the “should-rule” (sv. bör-regeln), limit the nature and scope of environmental requirements. However, a renewed interpretation of the law on public procurement, could imply an increased scope for environmental requirements. Furthermore, the construction of the should-rule has been found unsatisfactory from the objectives intended to be achieved through green public procurement. In conclusion, a strict regulation of contracting authorities' obligations to take environmental considerations into account, may therefore be considered. A must-rule will better match today’s expectations on contracting authorities to apply environmental considerations.Miljöanpassad offentlig upphandling betraktas idag som en viktig del i främjandet av en positiv miljö- och samhällsutveckling. Detta beror dels på den offentliga upphandlingens stora ekonomiska betydelse, dels på att miljöhänsyn är en aspekt av offentlig upphandling som tillmäts allt större betydelse. Genom att ställa miljökrav i offentlig upphandling kan upphandlande myndigheter påverka utbudet av hållbara varor och tjänster och på så sätt driva den miljötekniska utvecklingen framåt. Möjligheterna att beakta miljöhänsyn och ställa miljökrav har under senare tid genomgått en genomgripande utveckling. I samband med införandet av EU-direktivet 2014/24/EU och nya lagen (2016:1145) om offentlig upphandling utökades och förtydligades dessa möjligheter ytterligare. Mot bakgrund av denna utveckling är syftet med uppsatsen att granska upphandlande myndigheters möjligheter och skyldigheter, att genom uppställande av miljökrav, beakta miljöhänsyn vid offentlig upphandling enligt gällande rätt. En del av granskningen har tagit utgångspunkt i hur upphandlande myndigheter hanterar miljökrav i praktiken. Det ifrågasätts huruvida nuvarande lagstiftning möjliggör att miljökrav ställs på ett ändamålsenligt sätt eller om en lagförändring skulle behövas för att effektivisera miljöarbetet. Framställningen har visat att gällande rätt uppställer flertalet möjligheter att beakta miljöhänsyn och ställa miljökrav vid offentlig upphandling. Framställningen har emellertid också visat att det finns faktorer som på olika sätt begränsar och riskerar att begränsa att miljökrav ställs på ett ändamålsenligt sätt. Ur ett praktiskt perspektiv har tre konkreta hinder identifierats: bristande ekonomiska resurser, bristande kunskap och bristande vägledning. Ur ett rättsligt perspektiv har konstaterats att de grundläggande principerna för upphandling samt utformningen av den i LOU centrala miljöhänsynsbestämmelsen, bör-regeln, till viss del begränsar miljökravens art och omfattning. En förnyad tolkning av upphandlingsrätten skulle dock kunna innebära ett ökat utrymme att ställa miljökrav. Det har vidare konstaterats att bör-regelns utformning är otillfredsställande utifrån målen som avses att uppnås genom miljöanpassad offentlig upphandling. En skärpt reglering av upphandlande myndigheters skyldigheter att beakta miljöhänsyn kan därmed anses vara lämplig. Ett skall-krav torde i större utsträckning överensstämma med dagens förväntningar på upphandlande myndigheter att arbeta med ett ökat miljöhänsynstagande