Narrativ förmåga hos skolbarn med och utan autismspektrumtillstånd

Syftet med studien var att undersöka den narrativa förmågan hos barn i skolåldern med eller under utredning för autismspektrumtillstånd (AST) och barn med typisk utveckling. Denna förmåga jämfördes både inom och mellan dessa grupper. Vidare var syftet att undersöka sambandet mellan narrativ förmåga och andra språkliga och kognitiva funktioner i de båda grupperna. Till studien utarbetades ett testbatteri bestående av tester för att mäta narrativ förmåga, språkförståelse, ordförråd, icke-verbal intelligens, korttidsminne, exekutiva funktioner såsom uppmärksamhet och flexibilitet samt arbetsminne. Narrativerna eliciterades genom en bildsekvens i ERRNI och analyserades sedan genom Narrative Assessment Profile (NAP) som bedömde narrativerna utifrån sex olika domäner. NAP gav därmed ett sammantaget mått på den narrativa förmågan. Narrativerna analyserades även deskriptivt utifrån ett antal områden, där kvantifiering av vissa beteenden gjordes. Deltagarna bestod av 11 barn med typisk utveckling (TU) och 5 barn med eller under utredning för AST i åldrarna 9-12 år. Resultaten visade att barnen med AST låg signifikant lägre inom sin berättarförmåga i relation till TU-gruppen. Skillnader som närmade sig signifikans hittades inom domänerna händelsesekvensering, kohesion och flyt. Beträffande korrelationsberäkningarna visade sig språkförståelse mätt med TROG 2 ha starkast samband med narrativ förmåga i TU-gruppen. Det starkaste sambandet i AST-gruppen fanns mellan icke-verbal intelligens och återberättande. I de deskriptiva analyserna fanns både skillnader och likheter mellan grupperna. Vissa beteenden förekom i större utsträckning i den ena gruppen, vissa i den andra. AST-gruppen hade här ofta en större spridning inom gruppen. På grund av att grupperna inte är matchade på individnivå gällande ålder och kön kan inga säkra slutsatser dras i jämförelserna mellan grupperna