Njurar och nepotism - En kvantitativ studie om hjälpbeteende

Studien utformades för att undersöka relationen mellan hjälpmotivation och vad deltagarnas förväntar sig för reaktioner från människor i sin omgivning vid hjälpande. Våra hypoteser var: 1. Att man kommer att uppleva en högre hjälpmotivation för en behövande från ingruppen (kusinbarn) än från utgruppen (okänt barn). 2. Att man kommer uppleva en högre hjälpmotivation när den personliga kostnaden för hjälpandet är låg (i vår undersökning bloddonation) än när den är hög (i vår undersökning organdonation). 3. Att man förväntar sig mer kritik från familj och vänner om man inte hjälper ingruppen än om man inte hjälper utgruppen. 4. Att man inte förväntar sig mer beröm om man hjälper behövande från ingruppen jämfört med om man hjälper behövande från utgruppen. Vi använde oss av en 2(Gruppbehörighet: ingrupp vs utgrupp)*2 (Situation: blod vs organ)*2 (Hjälpande: hjälpa vs ickehjälpa) mellangruppsenkätundersökning. Våra fynd inkluderar att personer hellre donerar till sin ingrupp än till en främling. Förväntat beröm var konstant oberoende om man donerade till ingrupp eller utgrupp, medan de som inte gav till ingruppen förväntade sig mer kritik. Vi fann även att människor var mer villiga att donera blod snarare än njure. Hjälpmotivation sjönk när personer förväntade sig beröm för att donera blod till ingruppen, medan det steg när man donerade till utgruppen. Slutsatserna är att hjälpbeteende styrs mer utav förväntad kritik snarare än beröm, och att förväntat beröm minskar hjälpbeteendet i fallen där det uppfattas som en “plikt” att donera. Resultatens implikationer för teorier om hjälpande diskuteras