Gesters funktion i narrativer - en jämförelse mellan barn med språkstörning och barn med typisk språkutveckling

Forskning om gester har visat att gester inte bara är ett slumpmässigt bihang till tal, utan också omfattar en rad viktiga funktioner som koordineras med talet. Om och hur gestanvändning påverkas av språkstörning är mindre klarlagt och det finns bara några få studier kring ämnet. Syftet med denna studie är att jämföra gesters funktion i narrativer hos barn med språkstörning respektive barn med typisk språkutveckling. Sammanlagt filmades 18 barn (8;1–11;9 år) som återberättade händelseförloppet i en tecknad film. Analysen baserades på Kendons (2004) distinktion mellan referentiella och pragmatiska gester. Gesterna studerades i relation till McNeills (1992) indelning av narrativa, metanarrativa och paranarrativa nivåer i berättande. Tidigare studier av barn med typisk språkutveckling har visat att pragmatiska gester utvecklas senare än de referentiella och att det finns samband med den narrativa utvecklingen. Fördjupad kunskap om samband mellan gestanvändning och språkstörning skulle inte bara ge en bättre bild av vad en språkstörning innebär utan rymmer också potential till framtida interventionsmetoder. Studien fann ingen väsentlig skillnad i fördelningen av referentiella och pragmatiska gester hos barn med språkstörning jämfört med barn med typisk utveckling. Barnen med språkstörning producerade färre gester och färre yttranden totalt, men de yttranden som de faktiskt producerade innehöll i stort sett gester i samma utsträckning, och med samma typer av funktioner, som barn med typisk språkutveckling. Båda grupperna uppvisade en signifikant korrelation mellan förekomst av meta- och paranarrativa nivåer och förekomst av pragmatiska gester. Vi upptäckte också att barnen med språkstörning i högre grad använde pragmatiska gester i samband med ordmobiliseringsvårigheter under berättandet än barnen med typisk språkutveckling. Hos de senare fyllde gesterna en funktion som var mer direkt knuten till berättandet. Gestanvändning hos barn med språkstörning är relativt outforskat. Det är bland annat inte klarlagt om gesten föregår den talspråkliga utvecklingen eller om den följer den. Skulle det visa sig att gesten kan stötta den verbala utvecklingen är det i hög grad relevant för intervention av barn med språkstörning