Social kompetens- Om senmodernitetens nya måttstock ur ett organisatoriskt och samhälleligt perspektiv

Social kompetens har blivit ett frekvent använt begrepp de senaste tjugo åren av både arbetsgivare och rekryterare i urvalet av ny personal. Platsannonser fokuserar mer än någonsin på individens personliga egenskaper och hennes sätt att agera. Så har inte arbetskraven alltid sett ut och i och med denna uppsats vill jag därför studera de förändringar som skett både på organisatorisk och samhällelig nivå och som banat väg för den sociala kompetensens framväxt. Mitt syfte med denna studie är att ge en form av historisk inblick i hur social kompetens växt fram som ett frekvent använt begrepp i såväl arbetslivet som i vardagligt tal. Undersökningen ämnar studera samhälleliga och organisatoriska förändringar för att sedan kunna applicera sociala kompetensens framväxt på dessa förändringar. Studien visar att många olika aspekter har banat väg för den sociala kompetensens ökade betydelse i arbetslivet. Både inom organisationer och i vårt privata liv agerar vi mycket ofta i grupp och vi möter i och med den sociala rörligheten mer människor än någonsin. Den senmoderna människan förflyttar sig mellan olika fält och miljöer som hon tvingas anpassa sig till genom sin sociala förmåga. Samhället och organisationen är i ständig förändring vilket också medför ett krav på anpassning. Tjänstesektorn är större än någonsin och inom den ställs nya krav på medarbetaren som innefattar en hög personlig service där medarbetarens personlighet och beteende hamnar i centrum