Ekonomiska incitament i primärvården - en jämförande studie mellan Sverige och Nederländerna

Syftet med uppsatsen är att jämföra ekonomiska incitament för patienter och vårdgivare att konsumera och producera vård i primärvården i Sverige och Nederländerna och dess konsekvenser för vårdutnyttjande och kostnader. Fokus ligger på patientavgifter och ersättningsmodeller för allmänläkare i primärvården. Länderna skiljer sig åt i såväl patientens egenbetalning, ersättning till läkare och konkurrens bland försäkringsgivare. Utifrån Principal-Agent-teori och försäkringsteori undersöks de teoretiska incitamenten för patienter och vårdgivare i länderna och jämför sedan dessa med de kostnader och vårdutnyttjande som finns i respektive land. Min slutsats är att det i Nederländerna finns starkare incitament att producera såväl som konsumera vård hos allmänläkare men också att undvika specialistvården. I linje med teorin görs fler allmänläkarbesök i Nederländerna än Sverige. Att det i Sverige görs färre besök till allmänläkare kan förklaras av att incitamenten är svagare både för läkare och patient att göra besök i allmänvården samt att undvika specialistvård. Kostnaden för allmänläkarvård är dock högre i Sverige. En möjlig förklaring till detta är att ersättningssystemet i Nederländerna ger högre produktivitet. Även om de totala vårdkostnaderna är högre i Nederländerna än Sverige blir slutsatsen i uppsatsen att dessa inte kan förklaras av incitamentsskillnader i primärvården