Bedöma eller berömma? Niondeklassares kamrat- och självbedömning vid ensemblemusicerande i musikundervisningen.

Lärande bedömning är den kanske starkaste pedagogiska riktningen inom svensk skola just nu. Bedömning ska enligt den inte användas i första hand för att sätta betyg och sortera, utan vara en utgångspunkt för att eleven ska lära sig mer. Kamrat- och självbedömning blir viktiga ingredienser i undervisningen. Ensemblespel i grundskolans högre årskurser involverar de allra flesta kunskapskrav i den nya läroplanen och är centralt i musikämnet. Men vad uppfattar elever själva som musikalisk kvalitet om de får möjlighet att bedöma kamraters och eget ensemblespel? Denna uppsats bygger på sju semistrukturerade fokussamtal med sammanlagt 35 niondeklassare. Videoinspelningar, där eleverna framför en låt de valt och tränat på under några lektioner, används som stimulated recall. Utifrån videon har de fått bedöma vad de uppfattar som kvalitet och vad i musicerandet som skulle kunna utvecklas, både i form av kamrat-, grupp-, och självbedömningar. Forskningsfrågorna lyder: Vad bedömer niondeklassare som musikalisk kvalitet vid deras ensemblespel? Hur uttrycker de dessa bedömningar? Vilka faktorer påverkar deras bedömningar? För att svara på de två första frågorna används en fenomenografisk analys för att kategorisera de uppfattningar som kommer fram vid samtalen. I en redovisningsform kallad cirkelogram, visas storleksförhållanden och innehållsliga samband mellan olika kategorier. En jämförelse mellan elevernas kvalitetsuppfattningar och kunskapskraven i nya kursplanen för musik visar en stor samstämmighet, medan sammanställningar av kriterielistor från högre musikutbildning har större avvikelser. De påtagligaste resultaten är annars att många elever har svårt att formulera tydliga yttranden och att en del obefogat beröm till kamrater och gruppen förekommer. Den tredje frågan, som analyserar vad som påverkar deras bedömningar, besvaras med hjälp av kvantitativ metod. Variabler som undersökts är bland annat kön, genomsnittsbetyg, musikbetyg, muntlig aktivitet, instrument. Elevens musikbetyg och muntliga aktivitet i skolan är de faktorer som har stor inverkan på hur bra eller mycket en elev kan ge uttryck för sina musikaliska kvalitetsuppfattningar, medan kön eller genomsnittsbetyg påverkar obetydligt. I analysen utgår resonemangen från en variationsteoretisk definition av lärande. Att lära sig innebär att successivt kunna urskilja alltfler aspekter, både av musikalisk kvalitet och av förmågan att bedöma. Betydelsen av att bedöma vad eleverna gör, inte är, betonas. Ur ett sociokulturellt perspektiv granskas orsaker till skillnaderna mellan olika elevgrupper, samt företeelsen beröm. Möjliga vägar som pekas ut för att utveckla ett lärande bedömningssätt i musiksalen är bland annat kamrat- och självbedömning med hjälp av matriser, transparent bedömning, learning studies och medveten återkoppling, där eleverna får skapa egna målbilder