Vårdnadshavares principalansvar - ett steg i fel riktning?

Den första september 2010 infördes en ny bestämmelse i skadeståndslagen. Denna regel innebar att vårdnadshavare numera är strikt ansvariga för vissa brott deras barn begår och blir solidariskt ansvariga för barnens skadestånd i vissa fall. Denna bestämmelse är ovanlig för den svenska skadeståndsrätten då det endast vid ytterst få tillfällen som en privatperson kan bli skadeståndsskyldig oberoende av eget vållande. Syftet med denna lagändring att minska ungdomsbrottsligheten genom att ge föräldrar ett incitament att engagera sig mer i sina ungdomars liv. Genom att lagstiftaren har gett föräldrarna ett argument i diskussionen om vad barnen egentligen har för sig på fritiden menar regeringen att det kommer bli lättare för föräldrarna att påverka vad barnen gör. Tidigare hade vårdnadshavaren ett skadeståndsansvar som kunde göras gällande då föräldern varit vårdslös i sitt utövande av vårdnad över barnet medan vårdnadshavaren nu har ett strikt ansvar. När bestämmelsen skulle införas blev den mycket kritiserad av de flesta remissinstanser som menade att syftet inte skulle uppnås och att den preventiva effekten skulle utebli. Istället ansåg många att regeringen inte hade gjort tillräckliga undersökningar för att bevisa att en sådan bestämmelse faktiskt kan minska ungdomsbrottsligheten. Ett flertal remissinstanser menade även att bestämmelsen kommer att påverka ekonomiskt svaga familjer negativt då de inte kommer ha råd att betala skadestånden. Den jämkningsregel som infördes var inte till för att jämka oskäliga skadestånd på grund av ekonomiska skäl. För att den nya jämkningsregeln ska bli tillämplig krävs det att det är uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadeståndet med hänsyn till dennes relation till barnet samt de åtgärder föräldern har vidtagit för att förhindra att barn begår brott. I uppsatsens analys kommer jag att diskutera bestämmelsen med en kritisk utgångspunkt. Jag kommer att fokusera på de faktiska effekterna av bestämmelsen för ekonomiskt svaga familjer samt argumentera för varför ungdomsbrottsligheten kanske inte kommer att minska