Värdeöverföringsproblematiken vid överlåtelse av egendom från fåmansbolag till närståendebolag

Framställningen belyser och analyserar värdeöverföringsproblematiken vid överlåtelse av egendom från fåmansbolag till närståendebolag. Aktieägarna, som indirekt både är överlåtare och förvärvare av egendomen, kan vilja att överlåtelsen ska ske till ett så lågt pris som möjligt. Men de måste hålla sig inom ramarna för värdeöverföringsreglerna i 17 kap. ABL om de inte vill riskera långtgående sanktioner. Mot bakgrund av denna problematik är den övergripande frågan om det är möjligt att på förhand avgöra huruvida en viss transaktionsutformning är lovlig eller olovlig. För att strukturera problematiken utgår framställningen från tre frågeställningar. Framställningen inleds med en översiktlig redogörelse av några grundläggande aktiebolagsrättsliga regler samt av värdeöverföringsreglerna. Därefter utreds de tre frågeställningarna. Den första frågeställningen rör gränsen mellan en rent affärsmässig transaktion och en värdeöverföring. Rent affärsmässiga transaktioner faller utanför värdeöverföringsreglernas tillämpningsområde. Detta gör att gränsdragningen är ytterst relevant för aktieägare som står i begrepp att överlåta egendom till ett närståendebolag. Framställningen når slutsatsen att när det gäller överlåtelse av egendom från fåmansbolag till ett närståendebolag så utgör alla transaktioner där vederlaget understiger egendomens marknadsvärde värdeöverföringar. Gränsdragningen är emellertid förknippad med en värderingsproblematik som försvårar gränsdragningen. Den andra frågeställningen rör hur en överlåtelse av egendom till ett närståendebolag bör utformas för att vara lovlig. Värdeöverföringsreglernas formföreskrifter utgör i regel inga verkliga hinder eftersom aktieägarna genom sin samtyckesbehörighet kan åsidosätta aktieägarskyddande bestämmelser samtidigt som det normalt råder identitet mellan aktieägare och styrelse i fåmansbolag. Inte heller täckningsprincipen vållar några betänkligheter då den utgår från poster i bolagets redovisning. Framställningen visar dock att det föreligger osäkerhet kring hur försiktighetsregeln ska tillämpas. Det går inte med säkerhet att uttala sig om vad som krävs för att en värdeöverföring ska vara försvarlig enligt regeln. Den tredje frågeställningen berör möjligheten att undgå rättsverkningar med hänsyn till antingen värderingsproblematiken eller försiktighetsregelns oklarhet. Framställningen visar att utrymmet för att undgå rättsverkningar är knutet till vad aktieägarna insett, måste insett eller bort inse angående transaktionen. Slutsatsen är att utrymmet för att rättsverkningar helt ska utebli är litet. Detta särskilt för aktieägare i fåmansbolag som genom en olovlig värdeöverföring överlåtit egendom till ett närståendebolag. Framställningens konklusion i den övergripande frågan är att det knappast är möjligt att med säkerhet uttala sig på förhand om huruvida en viss överlåtelse är lovlig enligt värdeöverföringsreglerna. En sådan ordning gynnar vare sig aktieägare, borgenärer eller samhället i stort. Frågan om den påvisade osäkerheten motiverar en översyn av värdeöverföringsreglerna och i så fall hur dessa bäst bör utformas istället, lämnar framställningen åt framtida utredning.The thesis highlights and analyses the value transfer problem arising when transferring property from a close company to a related company. The shareholders, who indirectly are both transferors and transferees of the property, may wish to undertake such transfer at the lowest price possible. Nonetheless they have to stay within the limits of the value transfer rules in section 17 in the Swedish Companies Act unless they don ́t want to risk far- reaching sanctions. In light of this problem the overarching question is whether it is possible to determine in advance if a particular transaction design is lawful or unlawful. In order to structure the problem the thesis is built on three questions. The thesis starts with a brief description of some basic rules of company law and the value transfer rules. After that the three questions are being investigated. The first question concerns the line between a purely commercial transaction and a value transfer. Purely commercial transactions fall outside the scope of the value transfer rules. This makes the distinction highly relevant for shareholders who are about to transfer property to a related company. For such transfers of property the thesis concludes that all transactions where the consideration is less than the market value of the property, constitutes value transfers. The distinction is however associated with valuation problems that complicates the distinction. The second question concerns how a transfer of property to a related company should be designed to be lawful. The procedural requirements laid down by the value transfer rules do not constitute any real obstacles. This is partly because the shareholders by the doctrine of all shareholders consent can override rules that are designed to protect solely the shareholders and partly because there normally is identity between the shareholders and the board in close companies. Not even the principle of coverage of the restricted equity causes any concern since it is based on entries in the company's accounts. However, the thesis shows that there is a considerable uncertainty about how the rule of caution should be applied. It is not possible to comment with certainty on what is required for a value transfer to be justifiable under the rule of caution. The third question concerns the possibility of completely avoiding legal consequences with reference to either the valuation problems or the uncertainty surrounding the rule of caution. The thesis indicates that the scope in order to avoid legal consequences is tied to what the shareholders realized, must have realized or should have realized about the transfer. The conclusion is that the scope for avoiding legal consequences is very small. This applies in particular to shareholders in close companies who through an unlawful value transfer transferred property to a related company. The conclusion in the overarching question is that it is hardly possible to comment in advance on whether a particular transaction design is lawful or unlawful according to the value transfer rules. Such a system favours neither shareholders or creditors nor society at large. The thesis leaves the question of whether the demonstrated uncertainty justifies a review of the value transfer rules to future investigation. This also applies to the question of how they best should be designed instead in the event of a review