Vems rätt? En studie av äganderätten till kulturföremål och mänskliga kvarlevor

Disputes concerning artefacts have been a recurring issue for a long period of time. Some of these disputes arouse before international conventions existed and remain unsolved to this day. The purpose of this study has been to elucidate the problems related to eloigned cultural property and displaced human remains as well as the proprietary concerning these objects. Questions have been raised whether there is a difference in the judgement between artefacts and human remains as well as what the existing issues are regarding repatriation. There are two conflicting interests; museums’ desire to preserve and present the item to the general public and the individual’s or the country of origin’s right to regain their property. Who has the better right to the object? Is it a common cultural heritage of the world or is it a people’s cultural identity being deprived them? The museums on one side argue that artefacts should be presented in universal museums where they can be compared to similar artefacts from other parts of the world. The individual, of course, want their property to be returned. A study of court cases shows that demands for repatriation of cultural objects more and more tend to be approved, yet it still is a controversial issue. The answer regarding human remains is somehow more distinguishable. It is mainly a question of science and ethics. In cases where there is a distinct link between plaintiff and the remnant this is considered more important than the scientists’ research interests. If there is no such link, the case tends to be judged in favour of the scientists. The essence seems to be the dependants’ interest and not the descendants since a connection between theses must be presented.Tvister om kulturföremål har sedan en lång tid tillbaka varit en återkommande fråga. Många gånger har dessa tvister uppstått innan de internationella konventionernas tillkomst och förblir än idag olösta. Uppsatsens syfte har varit att belysa den problematik som finns rörande bortförda kulturföremål och förflyttade mänskliga kvarlevor, samt äganderätten till dessa. Frågan har lyfts om det finns skillnader i bedömningen mellan kulturföremål och mänskliga kvarlevor samt vilka intressen som finns i repatrieringsfrågan. Två motstridande intressen finns; museernas vilja att bevara och visa upp föremålet för omvärlden och individens eller ursprungslandets rätt att återfå sin ägodel. Vem har bäst rätt till föremålet? Är det mänsklighetens gemensamma kulturarv eller är ett folks kulturella identitet som fråntagits dem? En studie av rättsfall visar att krav på repatriering av kulturella föremål alltmer bifalls men att det ännu är en kontroversiell fråga med en svårbesvarad problematik. Något tydligare är svaret gällande mänskliga kvarlevor. I dessa fall är det främst en fråga om vetenskap mot etik. När det finns en tydlig koppling mellan käranden och kvarlevorna anses detta intresse väga tyngre än vetenskapsmännens forskningsintresse. Det väsentliga tycks vara anhörigas intresse istället för den avlidnes, då ett samband mellan dessa måste uppvisas