Rätten att dö- en komparativ studie om eutanasi och om möjligheterna att införa dödshjälp i svensk rätt

Sammanfattning Människans rätt till självbestämmande är en grundläggande rättighet som i de allra flesta sammanhang i livet tillskrivs stor betydelse. Även inom hälso- och sjukvården betonas respekten för människans integritet och autonomi. När det gäller livets slutskede och människans rätt att styra över hur och när hon vill avsluta sitt liv får självbestämmanderätten emellertid vika till förmån för andra intressen. Svensk rätt ger ingen rätt för personer att få hjälp att dö, inte ens i de fall döden är nära förestående och patientens lidande inte går att lindra på ett tillfredsställande sätt. Europadomstolens praxis har härtill fastställt att det inte finns någon skyldighet för en stat att erbjuda sina medborgare möjligheten att få assisterat självmord. Varken självmord eller medhjälp därtill är straffbelagt enligt svensk rätt och således kan någon hjälpa en person att dö utan att dömas till ansvar, under förutsättning att handlingen bedöms som medhjälp till självmord och inte eutanasi. Rättspraxis från de svenska domstolarna åskådliggör den gränsdragningsproblematik som finns beträffande bedömningen av om en handling skall anses utgöra medhjälp till självmord eller eutanasi. Gärningsmannens självständiga handlande och den dödades aktiva medverkan är avgörande i denna bedömning. Avstående från eller avbrytande av potentiellt livsuppehållande behandling är tillåtet i Sverige och dessa åtgärder aktualiseras beträffande patienter som befinner sig i livets slutskede. Det är upp till individen själv att besluta huruvida en livsuppehållande behandling skall påbörjas eller avbrytas, varför läkaren inte får företa någon av dessa åtgärder mot patientens vilja. I Nederländerna är både assisterat suicid och eutanasi tillåtet, men åtgärderna måste företas av en läkare. När läkaren utför den dödshjälpande handlingen ger denne patienten ett läkemedel som avslutar personens liv. I Schweiz är endast assisterat suicid tillåtet, vilket innebär att en läkare förskriver ett läkemedel som patienten själv tar för att avsluta sitt liv. Det finns inget krav på att det är en läkare som assisterar vid självmordet. I Schweiz finns särskilda självmordskliniker dit personer som vill få hjälp att dö kan vända sig, varav två av dem även tillhandahåller sina tjänster för personer som inte är schweiziska medborgare. Både Nederländerna och Schweiz har särskilda kontrollsystem som syftar till att utgöra ett skydd mot missbruk av dödshjälp. Den svenska befolkningen har en mer positiv inställning till dödshjälp än läkarkåren och det förhåller sig på samma sätt i Nederländerna och Schweiz. I Sverige är synen på dödshjälp alltjämt mer restriktiv och man har en annan syn på läkarrollen än i de jämförda länderna, varför frågan om en legalisering av dödshjälp ännu inte fått en grundlig utredning.Summary The human right to self-determination is a fundamental right, which in most situations in life is considered to be of high importance. This approach also applies in the department of medical care, in which the respect for the individual integrity and autonomy is emphasized. Regarding the final stages of life, the right to self-determination and the right to control how and when a person wants to end his or her life is however forced to stand aside in favor of other interests. Swedish law does not provide a right for individuals to get euthanized, not even if death is imminent and the patient’s suffering can not be relieved satisfactorily. Furthermore case law from the European Court of Human Rights has determined that there is no obligation for a state to provide its citizens with the opportunity to get assisted suicide. Neither suicide, nor assistance therewith, is punishable according to Swedish law. Therefore it is possible for a person to help another to die without being penalized, provided that the act is deemed to be aiding suicide- not euthanasia. Case law from Swedish courts illustrates the problem with drawing the line between assisted suicide and euthanasia. The perpetrator’s independent conduct and the killed individual’s active involvement are crucial elements in this assessment. Refraining from or discontinuation of potentially life-sustaining treatment is allowed in Sweden and these measures arises concerning patients which are in the final stages of life. It is up to the individual to decide whether a life-sustaining treatment should be commenced or suspended, wherefore the doctor is not allowed to perform any of these actions against the patient’s will. In the Netherlands, both assisted suicide and euthanasia is permissible, but the measures must be undertaken by a physician. When the physician performs the death helping action, he gives the patient a drug that terminates the person's life. In Switzerland, only assisted suicide is allowed, which means that a doctor prescribes a drug that the patient takes to end his or her life. There is no requirement that a doctor must assist during the suicide. In Switzerland, there are special suicide clinics which people can turn to if they want help to die. Two of them also provide their services for individuals that are not Swiss citizens. Both the Netherlands and Switzerland have specific control systems designed to provide protection against the misuse of euthanasia. The Swedish population has a more positive attitude towards euthanasia than the medical profession has, and the situation is the same in the Netherlands and Switzerland. In Sweden, the view on euthanasia is still more restrictive and the perception of the physician’s role is different from the compared countries. Therefore the question of legalizing euthanasia is yet to receive a thorough investigation