Handel eller vandel? En diskursanalytisk problematisering av den svenska människohandelsregleringen

The Swedish legislature has decided that sex trafficking is a cynical and lucrative enterprise where vulnerable women and children from poorer countries are ruthlessly exploited. Sex trafficking strips the individual of the chance to enjoy even the most fundamental rights, such as freedom and the right to life. While under the influence of the perpetrator, the victims of sex trafficking are transformed from a subject to an object by being denied the opportunity to make autonomous choices. Sex trafficking is an offense by Swedish legal standards. The Swedish criminal code stipulates that for it to be classified as sex trafficking by Swedish law, the victim must be exposed to an illegal measure as a means to being exploited. The requirement of an illegal measure has been interpreted by the courts with a high standard, putting of emphasis on the perpetrator’s actual control over the victim. The victim should, according to the courts assessments, not have had any other acceptable choice but to obey. Buying the right to a woman’s body has been declared by the Swedish government as an expression for a structural inequality that should be opposed on a societal level and the purchase of sexual services was prohibited in 1999. The thought of prostitution as an expression of gender oppression is based on radical feminist arguments, with the opinion that no woman would ever sell sex voluntarily, and that the purchase of sexual services constitutes a form of assault. The ban on purchasing sexual services has not been uncontroversial— the subject of prostitution is still under discussion between different major feminist theorists. Whether one is for or against prostitution depends on whether one regards the prostitute as a victim or an autonomous subject. The various controversies create a diverse understanding of prostitution as a phenomenon and in accordance with social constructivist theories, these ideas will affect the public’s perception of the prostitute. The manner in which a certain subject is discussed is, according to social constructivist theories, essential for the way the subject is regarded by the general opinion. Discourses are created through the common language and are considered to be constructed as well as reconstructive. The constructive function is a base for this thesis analysis of the way different texts construct the victims of sex trafficking. The main focus rests upon the relation between the victim discourse as constructed in official documents and case law, where the victim more often is described as a prostitute rather than someone being exploited. The question of how the existing prostitution discourses influence the court’s understanding of the victims of sex trafficking is also a part of this thesis analysis. The outset for this thesis is that sex trafficking isn’t about selling sex, as is implied by the concept of prostitution, but rather how one person gives himself the right to sell another person to a third party. There is no agreement between the victim and the buyer, which makes the usage of language in a manner that presupposes some kind of agreement between two autonomous parties inappropriate for describing the practice of sex trafficking. This thesis reaches the conclusion that the official documents create an image of the victim as objectified and without choice while the courts, by focusing on the woman's choices, construct the victim as an independent subject with the power often making decisions and undertaking actions. There is a clear discrepancy between the victim in official documents and in practice where the courts often come to the conclusion that the perpetrator’s power over the victim has not been of such magnitude that the practice constitutes sex trafficking, and pass judgment for procuring instead.Den svenska lagstiftaren har fastslagit att handeln med människor för sexuellt ändamål är en cynisk och lukrativ verksamhet där sårbara barn och kvinnor från fattiga länder utnyttjas hänsynslöst. Genom människohandel berövas individen möjligheten att åtnjuta de mest grundläggande mänskliga rättigheterna till frihet och liv. Offret för människohandel omvandlas under förövarens fullständiga kontroll från subjekt till objekt genom att fråntas möjligheterna till val under förövarens fullständiga kontroll. Människohandel är därför kriminaliserat i svensk rätt. För att människohandel ska föreligga krävs enligt människohandelsparagrafen bland annat att offret utsatts för ett otillbörligt medel i syfte att exploateras. Kravet på otillbörligt medel har rätten tolkat som ett högt ställt krav på gärningspersonens makt över offret. Offret ska enligt rättens bedömningar inte ha haft något möjligt eller godtagbart alternativ till att lyda. Att köpa sig rätten till en kvinnas kropp har den svenska regeringen konstaterat är ett uttryck för en strukturell könsojämlikhet som måste bekämpas på samhällelig nivå. Köp av sexuella tjänster är förbjudet sedan 1999. Tanken på prostitution som ett uttryck för könsförtryck grundas i radikalfeministisk argumentation, vari tanken är att ingen kvinna frivilligt prostituerar sig och att sexköp är en form av övergrepp. Förbudet har inte stått oemotsagt och prostitutionsfrågan är fortfarande föremål för diskussioner mellan olika feministiska teoribildningar. Huruvida man är för eller emot prostitution beror på hur man ser på den prostituerade kvinnan som ett offer för strukturellt förtryck eller en självständig kvinna. De olika argumentationerna skapar konkurrerande förståelser av prostitution som fenomen, vilka enligt socialkonstruktionistiska teorier kommer att prägla samhällets syn på den prostituerade kvinnan. Hur man pratar om något är enligt socialkonstruktionistisk teori avgörande för hur vi ser på det. Diskurser skapas genom språket och anses vara konstruerade samtidigt som de är rekonstruerande. Språkbrukets konstruerande funktion är en utgångspunkt för uppsatsens analys av hur olika texter konstruerar offret för människohandel. Här problematiseras den offerdiskurs som konstrueras i officiella dokument i förhållande till rättspraxis. I rättspraxis verkar den som är utsatt för människohandel ofta betraktas som prostituerad istället för att ses som offer för människohandel. Frågan om hur de befintliga prostitutionsdiskurserna spiller över på rättens förståelse av människohandelsoffret är också föremål för uppsatsens analysområde. Utgångspunkten för uppsatsen är att människohandel inte handlar om att sälja sex, vilket begreppet prostitution implicerar, utan istället om hur en person tagit sig rätten att sälja en annan person till en tredje part. Det föreligger alltså ingen avtalssituation mellan offret och köparen, varför ett språkbruk som utgår från någon slags avtalssituation mellan säljare och köpare inte lämpar sig för att beskriva människohandeln. I uppsatsen nås slutsatsen att de officiella dokumenten skapar en bild av offret som objektifierat och utan valmöjligheter, en bild som stämmer väl med begreppet människohandel. I praktiken fokuserar rätten däremot på kvinnans valmöjligheter och konstruerar därigenom offret som ett mer självständigt subjekt med möjlighet att fatta beslut och företa handlingar, i likhet med argumentation kring den prostituerades självbestämmanderätt. Det föreligger en diskrepans mellan offret i officiella dokument och i praktiken där rätten ofta anser att maktförhållande saknats och dömer för koppleri istället