En studie av koncernavdragsrätten i Sverige, i förhållande till överordnad EU-rätt

I och med Sveriges medlemskap i EU 1995 skedde en förändring i rättsordningen då EU-rätten överställdes nationell rätt med målet att främja den inre marknaden. Vad gäller direkta skatteområdet finns det dock ett undantag där skattesuveränitet gavs till medlemsstaterna. Av EUD-praxis har framkommit senare att medlemsstaterna trots allt måste beakta kravet på fri rörlighet då de nationella lagarna utformas. En inskränkning måste kunna motiveras utefter vedertagna rättfärdigandegrunder samt stå i proportion till syftet. Koncernavdrag är av stor betydelse i det moderna affärssamhället där koncerner bedriver gränsöverskridande verksamheter. Reglerna i sig skall neutralisera eventuella uppkomna skillnader så att skattebelastningen för en koncern inte ska bli större än den skulle ha varit om verksamheten bedrivits av ett enda företag. Innan EU medlemskap var det helt accepterat att behandla företag inom landet olika med företag med gränsöverskridande verksamheter i andra länder. I och med dåvarande Regeringsrättens avgörande i ett antal fall från 2009 som i förlängningen var en följd av EUD-praxis gällande fri rörlighet ansågs de Svenska reglerna i 35 kap IL inte vara i linje med överordnad EU-rätt. Därför gjordes lagen om 2010 i ett nytt kapitel 35a IL med utgångspunkt i några av EUD avgjorda rättsfall, Mark & Spencer, OY AA och X-Holding BV. Resultatet blev att gränsöverskridande avdrag möjliggjordes men bara i ett begränsat antal fall. Det har bland annat lett till att lagen kritiserats. Arbetet syftar till att ta ställning till huruvida den svenska omarbetade avdragsrätten bör anses som kompatibel med överordnad EU-rätt.Due to Sweden's membership in the EU in 1995, national law became subordinated under the EU law with the aim of promoting the internal market. As regards direct taxation, there is an exception where the tax sovereignty was given to the member states. The Court of Justice of the European Union (ECJ) practices have emerged later that the member states must nevertheless observe the requirement of free movement (article 49) when the national laws are designed. A restriction must be justified along the accepted justification and proportionate to the aim pursued. Group relief is of great importance in the modern business society where corporations are more often engaged in cross-border activities. The rules themselves should neutralize any resulting differences, so that the tax burden for one group should not be larger than it would have been if the activities were carried out by a single company. Before the EU membership it was completely accepted treating companies in the country with various rules than companies with cross-border operations in other countries. But with the Supreme Administrative Court's (dåvarande Regeringsrätten) ruling in a number of cases from 2009 which was a extension of the result of ECJ practices regarding freedom of movement was considered, the Swedish rules in Chapter 35 IL considered not to be in line with the overriding EU law. The law was remade in 2010 and a new Chapter, 35a IL was created based on some of the outcome from the ECJ rulings, Mark & Spencer, OY AA and X Holding BV. The result was that cross-border deduction was possible but only in a limited number of cases. The result of this is that the law has to endure a lot of criticism. The work aims to verify whether the Swedish revised law of deduction should be regarded as compatible with higher-ranking European law