Hållbarhetsredovisning - Samspelet mellan lagstiftning och riktlinjer

Denna uppsats handlar om hur hållbarhetsredovisning regleras och samspelet mellan de olika instrumenten; lagstiftning, normer, branschstandarder och riktlinjer. Det är en tvärvetenskaplig uppsats, som genom en socio-legal studie ämnar sätta lagstiftningen i relation till den verklighet och miljö den reglerar. Hållbarhetsredovisning har blivit allt vanligare hos näringslivet idag. Det är ett sätt för företaget att kommunicera med sina intressenter och även ett sätt att inkorporera faktorer såsom miljö, personalpolitik och mänskliga rättigheter i årsredovisningen. Här behandlas den lagstiftning som reglerar redovisning av icke-finansiell information och de riktlinjer som företag använder som hjälpmedel vid upprättandet. Hållbarhetsredovisning regleras idag primärt av näringslivets självreglering. Detta som en effekt av att den lagstiftning som reglerar hållbarhetsredovisning bygger på så kallad principbaserad (PBS) samt riskbaserad styrning. Innebörden av sådan lagstiftning är att Direktiv 2013/34/EU öppnar upp för flera olika aktörer att delta i utvecklandet av riktlinjer och branschstandarder. Direktivet ger näringslivet stor flexibilitet att upprätta riktlinjer på området hållbarhetsredovisning. Med anledning av de många aktörerna, delaktiga i att reglera hållbarhetsredovisning, uppstår det ett gap mellan den tvingande lagstiftningen och så kallad soft law. För att förstå vilken effekt lagstiftningen har haft i praktiken och om syftet med lagstiftningen har uppnåtts/uppnås ska följande fråga besvaras: Hur samspelar den nuvarande lagstiftningen med de normer och riktlinjer som reglerar hållbarhetsredovisning? Rent juridiskt är det intressant att studera detta sätt att reglera då det belyser eventuell problematik med PBS samt riskbaserad styrning. Analysen visar på att de olika aktörernas syften och incitament med reglering av hållbarhetsredovisning kan skilja sig åt. Detta kan skapa problematik med informationens trovärdighet och användbarhet vilket sedermera riskerar att underminera lagstiftarens syfte med den tvingande lagstiftningen.This essay is about how Sustainability Reporting is regulated and the interplay between the different regulating instruments; legislation, norms, standards and guidelines. It is an interdisciplinary essay which intends to put legislation in relation to the reality and the environment in which it regulates. Therefore the essay stems from a socio-legal method. Sustainability Reporting among companies has become increasingly common in the business world today. It is a way for companies to communicate with their stakeholders and also a way to incorporate factors such as environment, personnel policies and human rights in the annual report. The essay looks at the legislation governing reporting of non-financial information and the guidelines that companies use as tools for reporting. Sustainability Reporting is today primarily regulated through self-regulation. This is because of the legislation, governing Sustainability Reporting, building upon principle-based (PBR) and risk-based regulation. The implication of such legislation is that Directive 2013/34/EU opens up for more actors to participate in the development of guidelines and industry standards. This gives the companies great flexibility to establish guidelines regulating reporting. Based on the many different actors involved in regulating the area, it shows that there is an interesting gap between the hard law and soft law. To understand what impact the legislation has had in practice and if the purpose of the legislation has been achieved the essay intends to answer the following question: How does the current legislation relate with the standards and guidelines regulating Sustainability Reporting? It is legally interesting to study this way of regulating since it is possible to highlight if any problems that may arise with principle-based and risk-based regulation. The analysis shows that Sustainability Reporting is regulated by several different actors whose reasons for regulating may differ. This can create problems with the credibility and usefulness of the information, which subsequently might undermine the legislature's aim with the legislation (hard law)