Internutredningsutredningsutredningen

När poliser anmäls för brott handläggs utredningen inom den egna myndigheten. Detta har orsakat diskussioner under lång tid och flera statliga utredningar har undersökt om uppgiften istället borde ligga hos en fristående myndighet. I följande uppsats undersöker vi de två utredningar som ligger till grund för hur organiseringen av verksamheten med polisens internutredningar ser ut idag. Båda utredningarna kommer till slutsatsen att det bästa ur förtroende-och effektivitetssynpunkt är att verksamheten finns inom polismyndigheten i en avskild avdelning. Syftet med uppsatsen är att förklara hur utredningarna motiverar att det inte behövs en fristående myndighet för internutredningsverksamheten. Metoden grundar sig i en idéanalys och med hjälp av två dimensioner sorterar vi de olika idéer som framträder i utredningarna. Dimensionerna återspeglar en konflikt mellan vad vi väljer att kalla ekonomiska respektive demokratiska idéer som ligger till grund för utformningen av internutredningsverksamheten. Våra teoretiska utgångspunkter består av Lennart Lundquists resonemang om att olika demokratiska värden är svårare än ekonomiska att tillgodose vid omorganiseringar i den offentliga förvaltningen, Patrik Halls begrepp Managementbyråkrati och Shirin Öberg Ahlbäcks teori om ansvarsutkrävande. Vi kommer delvis till slutsatsen att det sätt som utredningarna väljer att organisera internutredningsverksamheten är en kompromiss mellan att tillgodose kritiken om att poliser inte ska utreda poliser och å andra sidan krav på effektivitet och produktivitet.Polisen, Internutredningar, Granskningssamhället, Omorganisering, Förvaltnin