Skadeståndstalan för överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser - särskilt angående det kommande EU-direktivet

Trots att tydlig praxis från EU-domstolen och stadganden i svensk lag sedan länge fastslår möjligheten till skadestånd för privata aktörer vid konkurrensrättsliga överträdelser har skadeståndsbestämmelserna inte fått något större genomslag i Europa. Situationen ser annorlunda ut i det amerikanska rättssystemet där private actions är betydligt vanligare, då den amerikanska antitrusträtten möjliggör för en mer omfattande bevisanskaffning och utdömer trefaldigt skadestånd. EU-kommissionen har under lång tid arbetat med att underlätta för privata aktörer att tillvarata sin rätt till ersättning. Först 2013 gavs ett förslag till ett direktiv om skadeståndstalan för överträdelser av konkurrensrättsliga bestämmelser. Direktivet ska implementeras i medlemsstaterna senast 27 december 2016, i syfte att garantera att skadelidande ska kunna få full ersättning för skadan i samtliga medlemsstater. Uppsatsen har till syfte att redogöra för hur möjligheten till skadestånd för konkurrensrättsliga överträdelser ser ut i dagsläget, hur rättsläget kommer påverkas av direktivet, samt huruvida direktivet är effektivt. Svensk rätt ger en relativt vidsträckt möjlighet för en skadelidande att kräva skadestånd, med en omfattande krets av skadeståndsberättigade och bestämmelser som underlättar bevisanskaffning och skadeståndsberäkning. Direktivet kommer dock innebära förändringar som får anses värda att observeras av både lagstiftare, företag och enskilda individer. En viktig nyhet angående rättskraft är att beslut från konkurrensmyndigheten utgör presumtion för konkurrensrättsliga överträdelser, något som i dagsläget i svensk rätt endast utgör bevisverkan. Ytterligare en bestämmelse i direktivet som kommer förändra bevisbördan i svensk rätt är presumtionen för skadestånd vid otillåtna kartellöverträdelser. De nuvarande svenska bestämmelserna om solidariskt ansvar kommer också att behöva modifieras, likaså stadgandet om preskriptionsfristens start. Direktivet innehåller inget krav på att det konkurrensbegränsande beteendet ska ha skett uppsåtligen eller culpöst, vilket är en olikhet i förhållande till den svenska konkurrenslagen som ställer upp sådana krav för skadeståndsansvar. Med tanke på skade- och skadeståndspresumtioner samt underlättad bevisanskaffning ökar sannolikheten att vinna ett skadeståndsmål och således också den förväntade nyttan av ett käromål, och det är därför möjligt att fler skadeståndsprocesser uppammas på konkurrensrättens område.In spite of the fact that the European Court of Justice and Swedish law have established that any citizen or business suffering harm following a breach of the competition law should be able to obtain damages from the infringing party, damages have only rarely been awarded. Threefold damages and easier access to evidence, such as fishing expeditions in the American antitrust law, make private enforcement in the U.S more attractive than in the EU. In a study carried out in 2004-2005 for the Commission, private enforcement of the EU competition rules through private damages actions was found to be in a state of underdevelopment. For a long time, the EU worked hard to make it easier for victims who are unfairly infringed by the competition law to require damages. The Directive on antitrust damages actions was finally adopted by the Council in 2014, and Member States will have two years to implement it in their national legal systems. The purpose of this bachelor thesis is to describe the possibility for private enforcement, how the legal position will be changed by the Directive and if the Directive is effective. At present, Swedish law provides for useful possibilities, but nevertheless the Directive will bring a number of modifications, worth noticing by legislators, businesses and individuals. The Directive provides a framework for production of documents, but not of the same considerable proportions as exist in American competition law. An important change about legal force, is that a final infringement decision of a national competition authority will constitute a fully applicable body of proof in the civil courts. The agreed Directive also changes the burden of proof, because it establishes a incontrovertable presumption that cartels cause harm. Likewise, the Swedish re gulations about joint liability and the start of a period of limitation will have to be modified. The Swedish demands on intentional or negligent acts have no similarity in the Directive, and, for that reason, a change is needed. Considering harm and damage presumptions, and an easier acqusition of evidence, the probability of success in damage cases in the competition law will rise. An increased probability of success means an increased expected value of a trial, and therefore advance more claims for infringement of the competition law could be expected