Sekretess i skiljeförfarande - Särskilt om utformningen av ändamålsenliga sekretessklausuler

En av skiljeförfarandets främsta förtjänster som tvistlösningsmetod sägs ofta vara dess konfidentiella natur. Man har, såväl i juridisk doktrin som bland aktörer i kommersiella skiljeförfaranden, traditionellt utgått från att sekretessplikt åvilar parter, ombud och skiljemän. Rättspraxis från senare år visar emellertid att denna uppfattning i många fall är oberättigad. I ett internationellt mycket omdiskuterat avgörande från år 1995, Esso/BHP v. Plowman, fann australiensiska High Court att någon allmän princip om sekretessplikt ej existerar under australiensisk rätt. I Sverige aktualiserades samma frågeställning genom det likaledes internationellt uppmärksammade målet Bulbank, i vilket HD nådde slutsatsen att parter i skiljeförfarande inte är underkastade tystnadsplikt om inte särskilt avtal ingåtts därom. Den internationella utvecklingen och, vad svensk rätt anbelangar, avgörandet i Bulbank, ger upphov till frågan om inte parter i framtiden bör förse sina skiljeavtal med särskilda avtalsbestämmelser om sekretess i skiljeförfarande. Förevarande arbete utreder dels huruvida det är motiverat att komplettera skiljeklausuler i kommersiella avtal med särskilda sekretessklausuler skräddarsydda för skiljeförfarande, dels hur sådana klausuler i så fall lämpligen bör utformas. Ambitionen är att på grundval av en omsorgsfull rättslig analys tillhandahålla en praktisk handledning som utmynnar i en modellklausul för framtida användning i det praktiska rättslivet. Arbetet innehåller en grundlig rättsutredning av det svenska rättsläget i fråga om sekretess i skiljeförfarande. Härvid undersöks i vad mån parter, skiljemän, ombud och bevispersoner är underkastade tystnadsplikt utan särskilt avtal därom. Arbetet innehåller vidare en genomgång av rättsläget i flertalet utländska rättssystem vilka är av särskilt intresse i samband med skiljeförfarande, däribland engelsk, amerikansk, tysk och fransk rätt. Utredningen ger bilden av ett internationellt splittrat rättsläge i frågan om sekretess i skiljeförfarande. Vidare innehåller arbetet överväganden kring behovet av särskild avtalsreglering om sekretess, utifrån pragmatiska och rättsliga utgångspunkter. Den slutsats som nås, såväl ur ett svenskt som ur ett internationellt perspektiv, är att det normalt är i avtalsparters intresse att förse sina avtal med särskilda föreskrifter om sekretess i skiljeförfarande. Arbetet innehåller vidare en omfattande undersökning av de frågor som uppstår vid utformningen av en sekretessklausul specifikt relaterad till och skräddarsydd för skiljeförfarande. På grundval av grundlig rättslig analys förs omfattande diskussioner om den lämpliga utformningen i fråga om sekretessobjekt, ansvarsgrundande angrepp, sekretessubjekt, undantag och sanktioner. Resultatet är en modellklausul som förhoppningsvis kan tjäna som utgångspunkt för avtalsskrivning i det praktiska affärs- och rättslivet