Kvinnlig brottslighet

Flickor och kvinnor som begår brott har länge varit ett outforskat ämne inom kriminologin. Främst beror detta på att flickornas och kvinnornas andel i brott alltid varit relativt låg. Det har dock funnits undantag under vissa tidsperioder då kvinnornas brottslighet har ökat men sådana förändringar har förklarats bl.a. med ändringar i lagstiftningen. Det finns dock perioder då förändringar i lagstiftningen inte haft någon inverkan på brottsnivån, ett sådant exempel är stöldbrottet vilket varit relativt oföränderligt över tid. Även här kan man dock se ökningar under vissa tidsperioder, t.ex. under världskrigen. Dessa ökningar förklarar man främst med nödkriminalitet och förändringar i könsrollsmönster. Historiskt sett har det stora kvinnobrottet varit barnamord. Detta var under 1700-1800 talen det vanligaste grövre kvinnobrottet. Idag är de vanligaste kvinnobrotten butiksstölder och bedrägeri men även misshandel och narkotikabrott kan klassas som typiska kvinnobrott. Rattfylleri är egentligen att betrakta som ett typiskt manligt brott men på senare tid har kvinnornas andel ökat även här och därför kan även rattfylleri ses som ett relativt vanligt förekommande brott bland kvinnorna idag. När det gäller butiksstöld eller snatteri, vilket för övrigt är den största brottstypen hos kvinnorna, kan man säga att av samtliga misstänkta för snatteribrott i Sverige utgör kvinnorna mer än en tredjedel av samtliga misstänkta. Det förtjänar dock att nämnas att kvinnornas andel i brottsligheten är låg totalt sett. När det gäller ungdomskriminaliteten och då främst flickornas andel i denna menar vissa forskare att denna har ökat lavinartat (vilket är att jämföra med beskrivningar av kvinnornas ökade brottslighet). Att så skulle vara fallet verkar det inte riktigt finnas belägg för. Flickornas brottslighet kan likställas med kvinnornas brottslighet eftersom den till största delen utgörs av olika typer av förmögenhetsbrott. Det finns dock inslag av andra typer av brott men dessa utgör en betydligt lägre andel än förmögenhetsbrotten. Olika teorier har utvecklats för att förklara kvinnors och mäns brottslighet. För kvinnornas del har det handlat om främst könsrollsteorier och kontrollteorier. Könsrollsteorierna har främst inriktat sig på att förklara brottsligheten genom skillnader i könsrollen och de förväntningar som ställs på kvinnor och män. Forskarna menar här att när män begår brott är detta inte att anse som ett avsteg från den manliga könsrollen, eftersom pojkar och män uppmuntras till att vara risktagande leder det till att de blir mer brottsbenägna. Flickor och kvinnor uppmuntras till att vara passiva, empatiska och mindre aggressiva. Dessutom uppfostras flickor till att vara mindre risktagande, dessa faktorer sägs påverka flickors och kvinnors lägre brottsliga andel. Kontrollteorierna har främst inriktat sig på den kontroll som pojkar och flickor respektive män och kvinnor utsätts för. Man menar att flickor och kvinnor utsätts för en hårdare kontroll både i hemmet och i samhället. Detta gör att flickorna i större utsträckning införlivar de normer som gäller både i familjen och i samhället. Pojkar står inte under lika strikt övervakning av familjen. Detta gör att de är mer påverkbara av omgivningen vilket leder till att de blir mer risktagande och också mer benägna att begå olika typer av brott. Det finns många förklaringar till varför kvinnornas brottsliga andel är låg. Det är också intressant att kvinnorna verkar begå brott av lite andra orsaker än män. Medan män i de flesta fall söker spänning verkar kvinnornas brott i de flesta fall handla om ett sätt att klara av en i princip ohållbar vardagssituation där kvinnan i många fall står som ensam försörjare till sig själv och sina barn