Barnets bästa - vid vårdnadstvist efter våld inom familjen

Uppsatsen handlar om barnets bästa. Mitt perspektiv lägger fokus på barnets bästa vid vårdnadstvister efter våld inom familjen, för att se hur domstolen beaktar detta i sina bedömningar. En del av innehållet är en redogörelse för de lagändringar som utreds nu för att se om barn får tillräckligt skydd genom principen om barnets bästa. Rättsutvecklingen har länge strävat efter att i allt större utsträckning se till barnets intressen i vårdnadstvister. Från att barnregleringen präglades av en stark föräldramakt skall nu barnets bästa sättas i första hand i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Nu är det inte fråga om någon personlig lämplighetsbedömning, utan barnets helhetssituation avgör barnets bästa. Barnkonventionen Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, 1989. och dess principer ligger till grund för den svenska regleringen i många hänseenden. Barnkonventionen fastlägger barns rättigheter och däri är principen om barnets bästa en grundpelare. Gemensamt ansvar är en förutsättning för att familjen som grundenhet skall fungera och behovet av nära kontakt med båda föräldrar är en av de viktigaste utgångspunkterna. Barn ges vidare särskilt skydd mot faror av olika slag, delvis på grund av barns beroendeställning. Svårigheten att tolka barnkonventionen och dess principer, återspeglas även vid tolkningen av den svenska lagen. Barnperspektivet växer dock fram allt tydligare. Barns behov varierar eftersom alla personer är enskilda och självständiga individer. Som utgångspunkt har alla barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Begreppet barnets bästa är svårdefinierat i den meningen att det inte finns någon allmän förklaring om vad som innefattas i tolkningsutrymmet. Helhetsbedömningen som förespråkas innebär att både en subjektiv och objektiv bedömning bör göras, men presumtioner används i hög grad. Gemensam vårdnad anses i de flesta fall vara till barnets bästa och frångås endast undantagsvis efter särskilda omständigheter som t.ex. då misshandel förekommit. Modern blir visserligen ensam vårdnadshavare om föräldrarna inte är gifta, men denna presumtion kan brytas. Jag ser ett genomgående tema i lagstiftningen, både då och nu, som verkar för att skydda barn mot missbruk av vårdnaden och olämpliga föräldrar. Misshandel utgör en omständighet i den helhetsbedömning som skall göras vid vårdnadsbedömningen, men mord har en annan dignitet