Arbetslöshetsförsäkring i Öresundsregionen - en socialförsäkringsrättslig komparation av arbetslöshetsförsäkringarna i Sverige och Danmark ur ett gränsgångarperspektiv

Förevarande uppsats tar sitt avstamp i de senaste årens satsning på upp-rättandet av en Öresundsregion. För att en region skall kunna uppstå krävs att rättsliga hinder övervinns. Eftersom arbetsmarknaden är av central betydelse för integrationen är kunskap om arbetsmarknadens rättsliga reglering i både Sverige och Danmark viktig för att uppnå en reell integration. Den europeiska unionen försöker genom förordning 1408/71 koordinera medlemsländernas socialförsäkringssystem för migrerande arbetstagare för att främja fri rörlighet. Uppsatsen syftar till att ur ett gränsgångarperspektiv undersöka under vilka omständigheter arbetslöshetsersättning utgår enligt den svenska respektive den danska arbetslöshetsförsäkringen, samt att genom en komparation länderna emellan bidra till en ökad förståelse för den svenska respektive danska arbetslöshetsförsäkringens normativa uppbyggnad. Båda ländernas arbetslöshetsförsäkringar uppvisar gemensamma principiella utgångspunkter vari inkomstbortfallsprincipen och kravet på de arbetslösas omställning är utmärkande. De gemensamma principiella utgångspunkterna återfinns i en till stor del gemensam struktur med arbetsvillkor, medlems-villkor och aktivitetskrav. Eftersom båda arbetslöshetsförsäkringarna upp-visar en gemensam struktur brottas de med likartade kvalificeringsproblem för nytillträdda på arbetsmarknaden och potentiella missbruksproblem rörande ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet. De största skillnaderna mellan arbetslöshetsförsäkringarna i Sverige och Danmark ligger i de båda ländernas ersättningsnivåer, ersättningsperioder och aktivitetskrav. Den danska arbetslöshetsförsäkringens grundersättning är högre den svenska. Gemensamt för de båda försäkringarna är dock att arbetslöshetsförsäkringens högsta nivå är låg. Införandet av aktivitets-garantin i Sverige har fått följden att det inte finns någon yttre gräns för ersättningsperioden, till skillnad från den danska arbetslöshetsförsäkringen som uppställer en bortre gräns i ersättningsperioden. I de danska aktivitets-kraven betonas pliktsidan för den arbetslöse på ett tydligare sätt än de svenska. I förordning 1408/71 finns regler för beräkning av arbetslöshetsförmåner, sammanläggning av kvalificeringstid, exportabilitet och lagvalsregler för gränsgångare. Personkretsen är begränsad till att omfatta främst arbetstagare. Förordning 1408/71 uppställer olika regler för tre typer av gränsgångare nämligen gränsarbetare, andra arbetstagare än gränsarbetare och falska gränsarbetare. Fullständigt arbetslösa gränsarbetare skall omfattas av lag-stiftningen i bosättningslandet och en delvis eller periodiskt arbetslös gränsarbetare skall omfattas av lagstiftningen i arbetslandet. Andra arbets-tagare än gränsarbetare och falska gränsarbetare skall vid arbetslöshet omfattas av lagstiftningen i det senaste arbetslandet. Vid fullständig arbets-löshet kan andra arbetstagare än gränsarbetare dock välja om de istället vill omfattas av bosättningslandets lag. För gränsgångare i Öresundsregionen som arbetar på båda sidor om sundet har de svenska och danska myndig-heterna ingått en överenskommelse om möjlighet till undantag från lagvals-reglerna i förordning 1408/71. Enligt överenskommelsen har arbetstagaren rätt att omfattas av lagstiftningen i det land där arbetsgivaren har sitt säte