Spårbarhet av dagligvaror genom den svenska livsmedelskedjan

Problembakgrund ? EU har infört en ny livsmedelslag, nr 178/2002 av den 28 januari 2002 som kräver spårbarhet på livsmedel och foder. Problemet är att upprätthålla en bra spårbarhet genom de olika leden i livsmedelskedjan. Vår uppgift är att undersöka vilka krav lagen om spårbarhet ställer och hur bra spårbarheten är idag i livsmedelskedjan. Vi vill också ta reda på myndigheternas syn på spårbarhet och vad som krävs med avseende på logistik, märkning och förpackningsteknik för att inte spårbarheten skall gå förlorad. Syfte ? Vårt syfte med rapporten är att skaffa en övergripande syn på vad som krävs för att behålla spårbarheten genom den svenska livsmedelskedjan. Vi vill därför ta reda på hur förpackningen skall märkas, hur informationen skall vidarebefordras och vilka olika inre och yttre faktorer som påverkar logistikkedjan. Om märkningen skall koncentreras på primär- eller sekundär-förpackningarna, eller vilken märkningsmetod som skall användas, samt vilka olika märkmetoder som är intressanta. Vår målsättning sträcker också sig till vilka ekonomiska faktorer som påverkas av spårbarhet. Metod ? Vårt synsätt på den svenska livsmedelskedjan har medfört att vårt arbete har blivit en fallstudie. För att fullfölja vårt arbete tillfredsställande valde vi att arbeta med systemteorin, detta passar in på vårt problem med att se helheten i livsmedelskedjan och de faktorer som påverkar denna. De intervjuer vi gjort har byggts på kvalitativa ansatser, eftersom vi i förväg inte direkt visste vilka svar vi var ute efter. Vi var också tvungna att tolka de intervjuer som har genomförts vilket, medförde att vi kom in på hermeneutiken. Det hermeneutikiska synsättet är av subjektiv art och det kan därför vara svårt att hålla sig objektiv i alla lägen i detta arbete. Slutsatser ? För att få spårbarhet, måste vi först och främst kunna identifiera produkten. För detta krävs märkning med ett batchnummer. Vi anser att ett bäst före datum innehåller för lite information för att få spårbarhet. När det gäller livsmedel, så kanske det inte finns ekonomiskt utrymme för spårbarhet på konsumentförpackningsnivå, därför måste det bli på batchnivå. Livsmedelskedjan har enligt oss goda möjligheter till spårbarhet framåt och bakåt. Vi tycker inte att EU-lagen som träder i kraft första januari 2005 ställer några orimliga krav på leden i kedjan. Lagen är i dagsläget relativt öppen och det finns ytterst få konkreta bestämmelser på hur god spårbarhet skall uppnås. De nya lagkraven skapar en påtvingad ökad spårbarhet genom hela livsmedelskedjan. Hur det kommer att påverka kedjan är svårt att säga, men troligtvis kan det för små företag både vara ekonomiskt svårt samt tidskrävande att upprätthålla lagen. En ökad spårbarhet genom kedjan kan bära med sig många positiva effekter. Bl.a. ökas möjligheterna att lokalisera fel om, när och varför dessa uppstår. Detta kan medföra minimering av återkallning och därmed en mindre ekonomisk kostnad. Samtidigt kan det också vara bra för ett företag, att lättare kunna se sina svaga punkter inom sin del i livsmedelskedjan. Vet man vad som gått fel i exempelvis produktionen, kanske man kan undvika detta i framtiden i form av förebyggande åtgärder. Dessa åtgärder stärker företagens varumärken och skyddar dessa mot badwill. Många företag har redan så god spårbarhet att inga ytterligare åtgärder behövs för uppnå lagkraven. Några företag kan få svårt att anpassa sig eftersom lagen ställer i viss utsträckning krav på att investera i utrustning, system, märkning osv. Inget företag dock har visat något större intresse av att byta datasystem, eller skaffa sig ett p.g.a. lagen om spårbarhet. Vår uppfattning är att grossistledet har en stark ställning mot övriga delar i kedjan. Själva påstår de att konkurrensen är mycket hård, men detta är kanske inte helt sant då det endast finns fyra stora svenska grossistföretag inom dagligvaruhandeln idag. Vår uppfattning är att de största problemen vid spårbarhet är hos just grossistledet, eftersom de flesta dagligvaror går genom detta. Här bryts enhetslaster och sprids sedan vidare. Därför är det mycket viktigt att rätt information om produkten finns när den kommer in i deras system, samt att rätt information lagras när produkten lämnar grossistföretaget. Märkning av förpackningar har därför en mycket stor betydelse. Oavsett hur bra produkterna märks tidigare i ledet, måste även grossistledet (och tredjepartslogistikerna) ha kontroll över var produkterna tar vägen, annars tappas spårbarheten. Idag rekommenderar dagligvaruhandeln att märka alla ytterförpackningar med EAN128, eftersom denna märkning är en mycket bra standard och har många fördelaktiga egenskaper (se kap. 5.5). Grossistledet är i ett skede att implementera system för att kunna hantera det ökade informationsflödet i samband med övergång till EAN128. Det finns vissa tveksamheter då vissa producenter inte gärna vill märka med EAN128 förrän man vet att resten av kedjan implementerat system för att kunna läsa informationen. Detta blir lite av ett moment 22 då grossistledet inte heller vill investera i dyr utrustning förrän alla ytterförpackningar märks med EAN128. När detta har skett fullt ut har man kommit en bra bit på vägen mot god spårbarhet och kan därmed förebygga massåterkallning och förhoppningsvis minimera framtida livsmedelsskandaler. Viktigt att poängtera är att utan förebyggande åtgärder, är det svårt att stoppa misstag och skandaler. Genom att införa ett koncept på spårbarhet blir detta en förebyggande åtgärd och ett verktyg för att finna anledningen till varför något gick snett. Andra märkmetoder som vi tittat närmare på såsom RFID-taggar och 2D-koder har en del fördelar men p.g.a. EAN128-kodens starka ställning för tillfället är det också den som är lösningen i dagsläget. RFID kommer antagligen på sikt att både komplettera och ev. ersätta den vanliga streckkoden. En viktig del i det hela är att branschen i så stor mån som möjligt använder samma sorts system vid märkning. Detta för att kunna spåra genom hela kedjan, både framåt och bakåt. Hur noggrann spårbarhet lagen kräver av livsmedelskedjan är inte ingående specificerat. En hög spårbarhet skapar stora kostnader och en dålig spårbarhet medför att man förlorar stora delar av spårbarheten. Därför är det mycket viktigt att företagen lägger sig på rätt nivå. Som nämnts tidigare verkar märkning på ytterförpackning uppnå en tillräckligt god spårbarhet som uppfyller lagkraven. Naturligtvis hoppas företagen på att en förbättrad spårbarhet kan medföra synergieffekter i form av ekonomiska besparingar. Vi tror att det finns möjlighet att uppnå dessa förhoppningar med bra planering och välgenomtänkta utbyggnader av både system och märkning. Visar det sig att en ökad spårbarhet bara medför en ökad kostnad, kommer detta i slutändan innebära att slutkunden får betala de ökade kostnaderna. Spårbarhet är mer än bara märkning. För att få god spårbarhet krävs samtidigt ett helt koncept. Utöver märkning krävs även kvalitetssäkring och gemensamma standarder. Ett kvalitetssäkringssystem är också av stor betydelse när problem uppstår och man kan i efterhand lättare följa upp problemen för att förhoppningsvis förbättra sin del i kedjan. En global lösning på spårbarhetsproblemet hade varit det absolut bästa alternativet, men att åstadkomma detta i dagsläget är enormt svårt. Centrala databaser där information om produktion, transporter o.s.v. finns lagrade hade varit en bra lösning, men att samordna detta kräver stora resurser. Samtidigt att enas om ett gemensamt sätt att märka på, skulle lösa en del av problemen på vägen mot god spårbarhet