Kringskuren omskärelsedebatt

Sammanfattning Denna uppsats har syftat till, att från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, analysera omskärelsedebatten i fyra av Sveriges största tidningar. Omskärelsemotståndare försöker framställa omskärelse av pojkar som ett problem med hänvisning till kulturellt accepterade, och sekulära föreställningar, medan omskärelseförespråkare försvarar sedvänjan genom att försöka neutralisera argumenten mot omskärelse. Omskärelsemotståndare har ett sämre utgångsläge i debatten, eftersom religiösa argument inte väger lika tungt som sekulära inom ramen för denna offentliga diskurs. Religiösa företrädare tillhör en kognitiv minoritet. Detta innebär bl.a. att de vet att de har ett sämre utgångsläge och att de måste anpassa sina argument för att de ska ligga i linje med de förväntningar som finns inom ramen för majoritetsdiskursen. Debatten handlar delvis om vem eller vilka som ska ha rätt att definiera begreppet omskärelse. Ska omskärelse t.ex. betraktas som en viktig religiös sed eller som en kränkning av pojkars integritet och rättigheter? Uppsatsförfattarna menar även att debatten, åtminstone delvis, handlar om religionens plats i det sekulära svenska samhället. Två kollektiv, ett religiöst och ett sekulärt, står emot varandra i en kamp som gäller tolkningsföreträdet, och ytterst religionens plats i det moderna samhället. Denna kamp manifesterar sig i detta fall i en diskussion om hur religiösa föräldrar får eller bör överföra sina religiösa traditioner till sina barn