Staten, säkerheten och det organiserade våldet

Interventionerna i Irak och Afghanistan lyckades på relativt kort tid störta de gamla regimerna. Den efterföljande återuppbyggnadsfasen var i båda fallen på förhand stipulerad i den överordnade strategin. En prioriterad del av denna återuppbyggnad var reformeringen/organiseringen av ländernas interna säkerhetssektorer. Denna uppsats rör sig inom denna problematik och belyser försöken att skapa nya, enhetliga nationella arméer i de båda länderna samt de DDR-processer som implementerats, relaterat till säkerhetsläget i respektive land och sammankopplat med en traditionell diskussion om arméns roll som samhällsinstitution. Uppsatsens resultat ger tillhanda ett antal kritiska säkerhetsrelaterade aspekter som påverkat armébyggandet och DDR-processen. Den finner bland annat att de bägge ländernas processer på liknande sätt påverkats av säkerhetsläget, och att DDR-processerna svarat illa mot de huvudteman som sammanställts av Bryden och Hänggi, vars teorier legat till grund för uppsatsens undersökning av DDR-åtagandena i länderna