Prioritet, lokalisering och planmonopol

En fråga som ofta har belysts är frågan var miljöfarliga verksamheter skall placeras, däremot torde konflikter och problem även kunna uppkomma vid placering av bostäder. Syftet med denna undersökning är därför att under-söka tänkbara effekter av att bostadsbebyggelse planläggs i närheten av miljöfarlig verksamhet. Miljöfarlig verksamhet kräver tillstånd och med sådant tillstånd kommer viss rättsverkan som enligt huvudregeln är evig. Trots detta kan under vissa omständigheter tillstånd komma att omprövas eller till och med återkallas. En grundläggande princip som härstammar långt bak i tiden är principen om att man inte får använda sin egendom så att annan skadas av användandet. Ett tillstånd innebär dock ett undantag från denna princip men i andra avseenden finns denna grannerättsliga princip kvar, särskilt i fråga om skadestånd. Att en industri var först på platsen ger ingen prioritetsverkan, det enda som ger prioritetsverkan är tillstånd. När en kommun utövar sitt planmonopol skall hänsyn tas till närliggande verksamheters intressen och allmänna intressen och man skall undersöka om platsen är lämplig för exempelvis bostadsbebyggelse. I fråga om lokalisering av miljöfarlig verksamhet är reglerna tydligare än vid lokalisering av bostäder. För verksamheter skall den bästa platsen väljas medan för bostäder räcker det att platsen är lämplig. En plats kan anses lämplig efter att vissa skyddsåtgärder bestäms, sådana beslut i detaljplan kan dock inte anses gälla mot befintliga verksamheter. Enda sättet att få till stånd skärpta villkor eller andra skyddsåtgärder är således genom en omprövning av en verksamhets tillstånd. Frågan om ersättning kan utgå till en verksamhetsutövare, som till exempel fått skärpta villkor, beror på tolkningen av 2 kap. 18 § regeringsformen. En debatt angående lagrummets tolkning har pågått länge, en kontextuell tolkning är den mest troliga. En sådan tolkning skulle göra det mycket svårt för en verksamhetsutövare att få ersättning. Skulle en bokstavstolkning istället tillämpas så skulle trots allt ersättningen strida mot den s.k. Polluter Pays Principle. Möjlighet till skadestånd för skadelidande närboende är däremot större, om skadeståndsrekvisiten är uppfyllda, här är även strikt ansvar en huvudregel. Det är mycket som kommunen skall ta hänsyn till när bostäder planeras i närheten av miljöfarlig verksamhet. En intresseavvägning, en lämplighetsbedömning och en lokaliseringsbedömning skall göras och sammanfattningsvis krävs ganska mycket för att en plats skall vara lämplig för bostadsbebyggelse i närheten av miljöfarlig verksamhet och i många fall torde bostäder därför inte få byggas på sådan plats