Arbetstagaransvaret och den psykosociala arbetsmiljön- exemplet kränkande särbehandling genom mobbning.

Både arbetsgivarens och arbetstagarens arbetsmiljöansvar har omfattats av ett allt större tillämpningsområde med åren. Idag har olika psykosociala frågor som t.e.x. stress och mobbning en självklar plats i AML. Ansvaret för arbetsgivaren respektive arbetstagaren ser dock väldigt olika ut. Bådas ansvar regleras inom ramen för AML, men de rättsliga konsekvenserna av arbetstagaransvaret regleras inom ramen för anställningsförhållandet. Det innebär att arbetsgivaren med hjälp av sin arbetsledningsrätt, kan säkerställa att arbetstagaren ''sköter sig'' på arbetet. Som en konsekvens av denna arbetsledningsrätt finns det senare möjligheter att omplacera eller säga upp arbetstagare som enligt arbetsgivarens åsikt inte uppfyller de krav som arbetsgivaren ställer, ­eller inte ställer, på arbetsmiljön. Huvudsyftet med uppsatsen är att utreda vilket ansvar en enskild arbetstagare har för att förebygga en dålig psykosocial arbetsmiljö, samt vilka rättsliga konsekvenser det kan få för en arbetstagare om det existerar t.ex. mobbning på arbetsplatsen. Här behandlas vilka konsekvenser som kan drabba den mobbande arbetstagaren och den mobbade arbetstagaren. Uppsatsen uppmärksammar även att inga andra arbetsmiljöregler träder in om det skulle handla om en mobbande arbetsgivare. Först behandlas frågorna med ren deskriptiv och traditionell juridisk metod. Därefter ställs följande frågor i analysdelen, där utrymme ges för en mer preskriptiv diskussion. Vem får ta de rättsliga konsekvenserna av mobbning? Hur skapar man en bra psykosocial arbetsmiljö? En diskussion ges kring ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och arbetstagare, arbetsledningsrätten, samt om det vore en god idé att göra mobbning till diskrimineringsgrund. Utredningen visar att arbetsgivaren i stort sett avgör vem det är som får ta konsekvenserna av mobbning. Arbetstagaren ges en mer passiv roll i arbetsmiljöarbetet fram till dess att konsekvenserna ska skördas för att den psykosociala arbetsmiljön har blivit eftersatt. Då är det främst arbetstagaren, och dessvärre inte allt för sällan - den mobbade arbetstagaren - som får ta konsekvenserna. Allt färre arbetstagare ska utföra allt mer arbete, vilket framkallar bl.a. stress och mobbning. Arbetsgivarens arbetsorganisering, tillsägelser, omplaceringar, samt arbetsgivares egen mobbning, är bara några exempel på tillfällen då arbetsgivaren ges utrymme för godtyckliga arbetsledningsbeslut. Mina viktigaste slutsatser är att arbetstagaren måste ges ett tidigare arbetsmiljöansvar, så att denne får chans att påverka arbetsmiljön i tid. Lösningen för en god psykosocial arbetsmiljö ligger främst i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetstagaren måste också ges en utökad kritikrätt, så att arbetstagaren vågar ta upp de psykosociala problemen för arbetsgivaren. För att motverka utrymmet för godtyckliga arbetsledningsbeslut föreslås också att det ska finnas ett krav på saklighet när arbetsgivaren tillämpar sin arbetsledningsrätt