Statens offulkomlighet? Kommunal utjämning och invandring-med Malmö som exempel

Uppsatsen tar sin utgångspunkt i den förväntade konflikten mellan stat och kommun i tillhandahållandet av välfärdstjänster. För att möjliggöra en omfördelnings- och stabiliseringspolitik använder sig vissa länder, såsom Sverige, av utjämningssystem. En alltför omfattande utjämning riskerar emellertid att ske på bekostnad av möjligheten att anpassa kompensationen efter faktiska kostnader. Uppsatsen återknyter till frågeställningen om kompensationen från staten är tillräcklig. I fokus står de kostnader kommuner har för tilhandahållandet av välfärdstjänster för invandrare, vilket sker mot bakgrund av att tidigare studier visar på otillräcklig kompensation. Kompensationsgraden bestäms genom att jämföra det statliga utjämningssystemet för kommuner med Malmö kommuns resursfördelningsystem samt undersöka faktiska kostnader för flyktingmottagande och invandrarrelaterade verksamheter med den faktiska kompensationen från utjämningssystemet. Det förefaller som att den statliga kompensationen är otillräcklig för flyktingmottagande och att fördelningen i det statliga utjämningssystemet sker utifrån andra kriterier än vad som är fallet i Malmö kommuns resursfördelning