Samverkans betydelse för lärande: en intervjuundersökning bland specialister vid ett resurscentrum inom habilitering och handikappomsorg

Bakgrund: Region Skåne har sedan 1998 tillsammans med kommunerna Landskrona och Svalöv en samverkan på ett resurscentrum inom habilitering och handikappomsorg. De har nu uttryckt önskemål om en utvärdering av denna samverkan. Denna uppsats kan bidra med en del i detta arbete genom en undersökning om vilka konsekvenser den aktuella samverkansformen får för lärandet bland specialisterna. Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka vad den aktuella samverkansformen har för betydelse för lärandet bland specialisterna på resurscentret. Metod: Med utgångspunkt från teori och tidigare forskning genomfördes en kvalitativ empirisk undersökning. Undersökningen inbegrep öppet riktade intervjuer av sex specialister på resurscentret. Resultat: Olika kompetenser samlade under ett tak visade sig vara stimulerande för lärandet ur olika aspekter som helhetsperspektiv på arbetet och närhet mellan kollegor, medarbetare och verksamhet. Men det fanns också hinder för lärande ur andra aspekter som revirtänkande, svårigheter med kommunikationen och svårigheter att få samverkan att fungera rent praktiskt. Samverkan mellan två stora organisationer visade sig inte vara problemfritt. För att en samverkan ska kunna fungera krävs det en gemensam förståelse mellan medarbetare och verksamheter. Nyckelord: Samverkan, specialister, lärande i arbetslivet, kompetens,individuellt lärande, kollektivt och organisatoriskt lärande