Att vara långtidssjukskriven - ur ett livsformsteoretiskt perspektiv

Långtidssjukskrivningar har blivit allt mer av ett gissel för samhället. Det går inte en dag utan att långtidssjukskrivning diskuteras i media eller av politiker. Det har därför blivit ett allt mer intressant område för forskningen att bita i. Denna uppsats vill bidra till att ytterligare analysera fenomenet långtidssjukskrivning. Eftersom en större del av de långtidssjukskrivna är medelålders kvinnor inom offentlig sektor har det fallit sig naturligt att fokusera på deras situation i denna studie. Syftet med denna uppsats är att analysera kvinnors långtidssjukskrivning. Mer specifikt försöker uppsatsen belysa varför kvinnorna blivit långtidssjukskrivna, hur denna i sin tur påverkar deras livssituation och hur deras eventuella väg tillbaka till arbetslivet ser ut. Som teoretisk utgångspunkt har jag valt att fokusera på tidsgeografin och livsformsteorin, vilka har varit en passande referensram för att analysera långtidssjukskrivning. För att kunna ta mig an denna uppgift har det känts naturligt att använda mig av en kvalitativ metod genom att djupintervjua sju kvinnor. Respondenterna hittades genom att jag själv annonserade efter villiga personer som var intresserade av att bli intervjuade. Resultatet från undersökningen är mångskiftande och kan både användas för att stödja vissa tidigare studieresultat och visa på nya infallsvinklar. Vad avser vägen in i sjukskrivningen så kan man generellt sett säga att många av respondenterna tycks vara låsta i sina invanda "spår" och rutiner, vilket har en klar koppling inom tidsgeografin och livsformsteorin. De direkta orsakerna var ofta arbetslivsrelaterade i form av omorganisationer, nedskärningar på arbetsplatsen och starka hierarkier med få möjligheter att påverka vardagen. Många kvinnor redogör också för behovet av kontinuitet inom sjukvården och kontakten med Försäkringskassan när det väl kommit så långt att de måste sjukskriva sig. Brister inom detta område tycks göra sjukskrivning och eventuell rehabilitering svårare. För många av de långtidssjukskrivna respondenterna medför sjukskrivningen en avgörande förändring på det individuella och sociala planet. Isolering, ensamhet och en känsla av meningslöshet kantar sjukskrivningen och gör en eventuell återanpassning i framtiden svårare. De flesta respondenterna såg pessimistiskt på tillvaron och framtiden. De respondenter som var mest positiva var de som hade ett brett social nätverk och stöd ifrån familjen, vilket gav dem möjlighet att ändra "spår" och rutiner. Av de sju kvinnorna hade endast en kommit tillbaka till en fast (deltids) tjänst igen