Omvärldens agerande vid grova brott mot de mänskliga rättigheterna i Afrika.

Genom att utgå från Graham Allisons modell Organisational Behavior undersöker denna uppsats huruvida FN:s agerande vid grova brott mot mänskliga rättigheter, så som folkmord, förändrats på en tioårsperiod. Då FN inte är den ende aktör vid sådana kriser har vi valt att studera hur regionala organisationer (Organisationen för Afrikansk enhet/Afrikanska Unionen) samt enskilda stater ( USA) agerat i samma fall. Dessa undersöks utifrån Allisons modell Rational Actor. Genom att studera folkmordet i Rwanda och den humanitära krisen i Darfur ser vi hur omvärldens bemötande utvecklats. Trots att förutsättningar har förbättrats och erfarenheterna ökat kvarstår dock problematiken med att agera. Tid, vilja, brist på information, implementeringsproblem och ekonomi är fortfarande några av de faktorer som spelar in och förhalar omvärldens respons vid humanitära kriser. Vi menar att dessa problem ligger i FN som organisation samt deras struktur. Yttligare problematik återfinns i att stater alltid kommer att agera utifrån sina egna intressen