Diskursiv dynamik och diskursiva strategier i miljöpolitiken: En analys av den svenska hållbar utveckling-diskursen i en Malmökontext

Hållbar utveckling har, allt sedan Brundtlandrapporten 1987 och Rio 1992, utgjort den fundamentala idén för långsiktiga miljö- och utvecklingspolitiska strävanden och kommit att dominera miljöpolitiken/policyn i många länder. Med utgångspunkt i Hajers teori om diskursiva strategier för ekologisk modernisering, studeras i denna uppsats (1) hur hållbar utveckling påverkat svensk miljöpolitisk diskurs samt (2) hur den diskursiva dynamiken kring skiftet i svensk miljöpolitik - från kretsloppstänkande och Agenda 21 till ekologisk modernisering - efter socialdemokratins nya vision om 'det gröna folkhemmet', bör förstås. I en fallstudie i Malmö studeras närmare hur förändringen av den miljöpolitiska diskursen återspeglas i en lokal kontext samt huruvida det är nationell styrning, lokal logik eller ömsesidiga samspel inom ramen för de diskursiva förändringarna som gör att den lokala praktiken 'blir vad den blir'