Ett bortspolat paradis - Längtan efter exotiska platser med svensk hjälp : En studie i myndigheters och organisationers kriskommunikation efter tsunaminkatastrofen

Syfte: Att undersöka: Hur samarbetet mellan de olika myndigheterna och organisationerna fungerade på det kriskommunikativa planet i samband med tsunamikatastrofen annandag jul 2004. Hur tilliten till de abstrakta systemens experter påverkades vid katastrofen. Hur det senmoderna samhället och globaliseringens allt större rörlighet ställer nya krav på svenska myndigheters insatser utomlands. Bakgrund: Tsunamikatastrofen i Sydostasien annandag jul är den enskilda händelse som har krävt flest svenskars liv i modern tid. Det är mycket ovanligt att ett samhälle har full beredskap för en händelse av den här storleken. Katastrofen var fullbordad oerhört fort, långt innan någon blivit förvarnad. Den utspelar sig dessutom tusentals mil från Sveriges gränser. Detta tvingade fram ett kriskommunikativt intressant förlopp. För första gången samlades en rad myndigheter och organisationer under samma tak, ledda av ett hastigt öppnat Generalkonsulat i Phuket. Samarbetet fann fort en form och fungerade väl från början. Undersökning: Uppsatsen bygger på materialet från nio intervjuer gjorda på Generalkonsulatet i Phuket under slutet av mars och början av april månad 2005. Respondenterna representerar de, vid den tidpunkten, närvarande myndigheterna och organisationerna: Räddningsverket, Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Röda korset, Svenska kyrkan, dessutom intervjuades generalkonsuln, Christer Asp och koordinatorn vid det stora internationella sjukhuset i Phuket town, Bangkok Phuket Hospital, Kennerth Carlsson. Jag ville undersöka hur det unika kriskommunikativa samarbetet mellan myndigheterna och organisationerna på Generalkonsulatet fungerade. Jag har med utgångspunkter från teorier om kriskommunikation och det abstrakta systemens experter undersökt vad som gör misstron till den svenska hjälpinsatsen så stor. Resultat: Jag fann att tilliten till de abstrakta systemens experter utmanas i kristider, och att representanterna för, till exempel ansvariga myndigheter (experterna) då personifierar systemen. Det senmodern risksamhället innebär att lekmannen har avsagt sig något av ansvaret för de moderna och svårtolkade riskerna och att experterna har tagit över. Vid en så allvarlig katastrof som den i Sydostasien, rubbas vår trygga tillvaro i grunden och förtroendet för myndigheterna tillintetgörs. I det sammanhanget tycks det inte spela någon roll att det var en naturkatastrof ingen kunde förutspå. Vi reser på egen risk till andra sidan jordklotet, men händer det någonting vill vi omgående ha svensk hjälp