Osteo-histology of Mesozoic marine tetrapods : implications for longevity, growth strategies and growth rates

Osteo-histology provides information on age, growth strategies, and lifestyles of both recent and ancient animals. This study deals with the histology of fossilized bone from three groups of tetrapods – sea turtles, ichthyosaurs and plesiosaurs – all secondarily adapted to marine life, but with rather different bone microstructures. As a result of extensive vascularization (i.e. osteoporosis), ichthyosaur bone is light, which may have contributed to increased manoeuvrability in open waters. This structure is comparable to that of most extant whales and dolphins. Plesiosaur bone, on the other hand, is very dense (i.e. pachyosteosclerotic) and therefore heavy. This extra weight may have been used for ballasting in a near-shore, shallow marine environment, indicative of habits similar to those of modern sirenians. Sea turtles display a lamellar, moderately vascularized bone pattern comparable to that of most recent turtles and crocodiles. This structure also indicates relatively slower growth rates compared to those of ichthyosaurs. The maturity of the animals at hand has also been investigated, and the sea turtle is adult, displaying at least 17 annual growth rings, whereas the ichthyosaur is a young adult or late juvenile and the plesiosaur is immature.Genom osteohistologiska analyser kan stora mängder information erhållas. Förutom möjligheten att uppskatta åldern och mognadsgraden hos ett djur kan tillväxtsmärken i skelettet, så kallade ’growth marks’ eller GM, också innehålla information om benens tillväxtshastighet, djurets tillväxtstrategi och till och med levnadssätt. Denna studie avhandlar histologin hos fossiliserade ben tillhörande en havssköldpadda, en fisködla och en svanödla, vilka alla var sekundärt anpassade till ett marint liv men hade skild skelettuppbyggnad. Fisködlebenet uppvisar en mycket stor kärlfrekvens (osteoporos) vilket kan ha minskat skelettets totala vikt och därmed förbättrat djurets rörelse- och manövreringsmöjligheter i öppna vatten. Denna benstruktur är jämförbar med den vi ser i de flesta av dagens valar och delfiner. Svanödlebenet är mycket kompakt (pachyosteosklerotiskt) vilket troligtvis bidragit till att skelettet var tungt. Denna extra vikt kan ha använts som ballast i en kustnära grundhavsmiljö, analogt med den livsstil dagens sirendjur har. Havssköldpaddan har en laminär, måttligt vaskulariserad benstruktur, jämförbar med nutida havssköldpaddor och krokodiler. Denna struktur påvisar också en långsam tillväxthastighet i förhållande till den hos fisködlan. Djurens ontogeni har också studerats och havssköldpaddebenet bedöms vara från ett vuxet djur, med en ålder av minst 17 år baserat på antalet tillväxtsringar, fisködlan var en äldre juvenil eller ett ungt vuxet djur, medan svanödlan var ett ungdjur