Kosovo - A Territory with a Right to Self-Determination?

Kosovo, the world’s 193rd country, will be the sixth state carved from the former Serbian-dominated Yugoslav federation since 1991, after Slovenia, Croatia, Macedonia, Bosnia and Montenegro, which became the world’s newest state in 2006. Kosovo’s statehood is, however, still disputed. The question if Kosovo is a subject that has a right to external self-determination and therby hold international status and de jure independence is still not answered. The disputed status of Kosovo contributes to an uncertain political future and the status quo is unacceptable. Although the sovereignty and territorial integrity of the Republic of Serbia now is challenged by Kosovo’s declaration of independence, political actors work towards a peaceful, stable and secure environment, which is essential for the stability in the region. In order to solve the crisis in Kosovo there has to be a balance between the respect for national sovereignty and territorial integrity on the one hand and respect for human rights and fundamental freedoms for national minorities on the other. The Kosovar Albanians’ claim for independence, as manifested in the declaration of independence of 17 February 2008, is subject to the legal rules of self-determination. When Kosovo proclaimed independence from the Republic of Serbia, Serbian representatives reiterated that the solution for Kosovo must fall within the legal frameworks of the republic of Serbia. This implied that all State and public services in the province, including the organs of law and order, should function according to the Constitutions and laws of the Serbian Republic. International actors involved in the quest for a solution to the crisis in Kosovo, reiterates that there should be a consistent implementation of United Nations Security Council Resolution 1244 (1999) in order to build a multi-ethnic and democratic Kosovo. This also includes self-government and substantial autonomy with full respect for the territorial integrity and sovereignty of the Republic of Serbia. Even though the declaration of independence of Kosovo was expected by the international community, the question wether or not to recognize Kosovo has splitt the world in two; the countries that recognizes or plan to recognize Kosovo as a sovereign State, and those who do not plan to do so. Since the question does not only concern Kosovo but also the international public law and world order, this crisis has been shown to be a hard nut to crack.Kosovo, världens 193:e land, blir den sjätte staten som bildats från den serbdominerade jugoslaviska federationen sedan 1991, efter Slovenien, Makedonien, Bosnien och Montenegro som blev världens nyaste stat 2006. Kosovos status som självständig stat är dock fortfarande omstridd. Frågan om Kosovo är ett internationellt subjekt som har en rätt till externt självbestämmande och därmed är ett subjekt som har internationell status och de jure självständighet är fortfarande obesvarad. Den omtvistade frågan kring Kosovos status bidrar till en osäker politisk framtid och status quo är oacceptabelt. I och med Kosovos självständighetsförklaring ifrågasätts republiken Serbiens suveränitet och territoriella integritet. De internationella aktörer vilka arbetar med frågorna kring Kosovos självständighet verkar för en fredlig, stabil och trygg miljö för alla individer som bor i området – vilket är viktigt för stabiliteten i regionen. För att lösa krisen i Kosovo måste det finnas en balans mellan respekt för den nationella suveräniteten och territoriella integriteten å ena sidan och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för nationella minoriteter å den andra. Kosovoalbanernas krav på självständighet, vilket framgår av självständighetsförklaringen från den 17 februari 2008, är föremål för de internationella bestämmelserna rörande rätten till självbestämmande. När Kosovo nu har utropat självständighet, upprepar serbiska företrädare att lösningen för Kosovo måste ses i ljuset av republiken Serbiens statssuveränitet. Med detta menar man att alla statliga och offentliga tjänster i Kosovo, inklusive organ för lag och ordning, bör fungerar i enlighet med konstitutioner och lagar i republiken Serbien. Internationella aktörer som deltar i sökandet efter en lösning på krisen i Kosovo insisterar på att det bör finnas ett konsekvent genomförande av Förenta Nationernas säkerhetsråds resolution 1244 (1999). Förutsättningarna för att bygga upp ett multietniskt och demokratiskt Kosovo bör också förbättras, detta omfattar till exempel självstyre och betydande autonomi för Kosovo i ljuset av full respekt för republiken Serbiens territoriella integritet och suveränitet. Även om Kosovos självständighet var väntad av det internationella samfundet har frågan huruvida man bör erkänna Kosovo delat världen i två delar: 1) de länder som erkänner eller planerar att erkänna Kosovo som en suverän stat, och 2) de som inte planerar att göra det. Eftersom frågan inte bara gäller Kosovo utan även folkrätten och världsordningen som folkrätten vilar på, har denna kris visat sig vara en svår nöt att knäcka