Att leva på lika villkor. Berättelser om integration genom avbrott, likhet och upprätthållande av habitus.

Hur integration ska genomföras och vad det egentligen betyder är omdebatterat. Pendeln vajar från assimilering till mångkulturalism. Forskare vittnar om att integrationsbegreppet är paradoxalt då dess innebörd är odefinierad och emellanåt motsägelsefull. I den här uppsatsen undersöks integration utifrån invandrade personers berättelser om likhet, avbrott och särskiljande från majoritetsbefolkningen. Undersökningen utgår inte från ett antagande om olikhet, då en sådan hållning bidrar till reproduktion och upprätthållande av en olikhetsprincip som försvårar jämlika relationer mellan människor. Med Bourdieus teorier om habitus, fält och kapital och Lockwoods system- och social integrationperspektiv undersöks integration utifrån i vilka situationer intervjupersonerna upplevt avbrott i sina neutralitetspositioner? Och hur neutralitetspositionerna återtas och upprätthålls? I de intervjuades berättelser framträder tre teman: likhet, avbrott och upprätthållande av habitus. Intervjupersonerna berättar om att de upplever en mer eller mindre medveten likhet. I Malmö kan de passera obemärkta, att de precis som majoriteten innehar ett osynligt tillstånd och därmed normens neutrala position. Neutraliteten upprätthålls av sociala koder och språklig behärskning som bidrar till att konkretisera deras habitus. Ett habitus som överensstämmer med fältet ger individen fri passage och möjlighet att konvertera och införskaffa fler kapital. I berättelserna om avbrott framkommer hur intervjupersonernas neutralitetspositioner blir avbrutna och ifrågasatta på grund av deras ”synliga olikheter”. Olikheten utlöser en maktobalans som tar form i ojämlika villkor, samtalsordningar och fråntagna subjektspositioner. För att motarbeta avbrotten används bland annat språket. Att behärska det svenska språket är ett sätt att komma tillbaka till neutralitetspositionen och därmed återta makten över rätten att få definiera sig själv