Självomhändertagande: En explorativ studie av självomhändertagande hos kvinnliga studenter inom vårdrelaterade utbildningar

Självomhändertagande; hur man tar hand om sig i vardagen, i utmanande situationer, i ett framtidsperspektiv samt i ett självbildbildsperspektiv, undersöktes hos kvinnliga studenter inom vårdrelaterade utbildningar vid Lunds universitet. Både kvantitativa och kvalitativa metoder användes i studien. Ett stickprov bestående av 123 kvinnor fyllde i en för studien konstruerad enkät gällande självomhändertagande, vilken visade att kvinnorna hade ett relativt gott självomhändertagande. Vidare genomfördes intervjuer med de kvinnor som hade det bästa (n = 6) respektive det sämsta (n = 4) självomhändertagandet i gruppen. Data analyserades med faktoranalys (N = 123) och tematisk analys (n = 10). De teman som identifierades vara av betydelse för självomhändertagande var; självkänsla, fysiskt omhändertagande, strävan, självreglering, egentid och social tid samt självdestruktivt beteende. Det som verkade hindrande för ett gott självomhändertagande var höga krav på sig själv, svårigheter att säga nej, en sträng attityd mot sig själv och bristfällig prioritering av sitt eget mående. Det som tycktes främja ett gott självomhändertagande var goda sociala relationer, att tycka om sig själv och lust. Ett gott självomhändertagande tycks snarare handla om göra mer av positiva aktiviteter än att göra mindre av negativa. Vidare fanns en statistiskt signifikant negativ korrelation mellan själv-omhändertagande och alexitymi, mätt med TAS-20 (Toronto Alexithymia Scale) (r = -0,517, p = 0,000). En högre nivå av självomhändertagande samvarierade alltså med en lägre grad av alexitymi i studien.Self-care; how you take care of yourself in everyday life, in challenging situations, in a long-term as well as in a self-image perspective, was studied in regards to female students at health profession educations at Lund University. Both quantitative and qualitative methods were used in the study. A sample of 123 women responded to a questionnaire regarding self-care designed for the purpose of the study, which showed that the women had a relatively high level of self-care. Furthermore, interviews were conducted with those of the women in the group who had the highest (n = 6) and the lowest (n = 4) level of self-care. The collected data was then analysed with factor analysis (N = 123) and thematic analysis (n = 10). The themes that were identified as being of importance for self-care were; self-esteem, physical care, endeavour, self-regulation, me-time and social time as well as self-destructive behaviour. What seemed to be obstructing a high level of self-care were setting high standards for one’s self, difficulties saying no, a strict attitude towards one’s self and an insufficient prioritizing of one’s own well-being. What appeared to be promoting a high level of self-care were good social relations, liking one’s self and pleasure. A high level of self-care seems to be more concerned with performing a higher number of positive activities, rather than performing less negative ones. Furthermore, a statistically significant negative correlation between self-care and alexithymia, as measured with TAS-20 (Toronto Alexithymia Scale), was found (r = -0,517, p = 0,000). In other words, a higher level of self-care co-varied with a lower level of alexithymia in this study