Företagsinitierade utvecklingsprojekt - Outnyttjad möjlighet eller falsk förhoppning?

Corporate Social Responsibility är ett koncept som bygger på att företag på en frivillig basis tar ett ansvar för de sociala och miljömässiga konsekvenserna av sin verksamhet (Forum Syd, 2010:7, Yankson, 2010:358). Inom ramen för CSR ryms en rad olika aktiviteter, varav en kan vara företagsinitierade utvecklingsprojekt. Företagens möjlighet att bidra till utveckling återkommer i Sida, FNs och UNDPs skrifter, och det denna uppsats undersöker är vilken tilltro det är rimligt att sätta till de företagsinitierade utvecklingsprojekten. Detta utreds ur två perspektiv; dels lämpligheten i att företag bedriver utvecklingsarbete och dels vilken kvalité som arbetet håller. I teoridelen förklaras att CSR de senaste 20 åren gått från att betyda do good to good till att bli en företagarstrategi med mottot do good to do well. Syftet med denna uppsats är dock att undersöka om projekten också är givande ur ett utvecklingsperspektiv. Därför består teoriavsnittet också av en del som berör utveckling och ”gott” utvecklingsarbete. CSR i stort har både fått ros och ris. Ofta framhävs vilka outnyttjade möjligheter som ligger i företagen, men exakt på vilket sätt företagens potential kan släppas fram blir inte helt tydligt. De risker som kan finnas med arrangemanget är desto tydligare presenterade, och därför får också dessa större utrymme i diskussionen. Det främsta skälet till oro tycks kritikerna mena är att företagen inte har motivation nog att verkligen göra ett gott jobb, och eftersom CSR saknar granskningsmekanism blir det lätt mycket prat men lite aktion. Fokus i analysen ligger sedan på företagens aktiva insatser. Med hjälp av fallstudier blir det tydligt att det både finns företag med mycket ambitiösa program och företag som genomfört mindre lyckade insatser. Ur lämplighetsaspekten tycks det finnas en rad frågetecken. Detta både kring vad företag kan bidra med i ett utvecklingsperspektiv och i hur lämpigt det är att vinstdrivna företag ger sig in på ett område där icke-ekonomiska värden är det viktiga. Kvalititetsmässigt tycks företagen också ha en bit att gå, man kan t.ex. se att företag saknar utvecklingsexpertis och att målsättningar och uppföljningar ofta är bristfälliga. Slutsatserna som nås är att företag visserligen har brister i det sätt de genomför utvecklingsinsatserna på, men att detta är ett område som de med de rätta ansträngningarna kan förbättras inom. Det stora problemet ligger snarare i det faktum att många utvecklingsområden aldrig kan bli ett intressanta ur ett företagarperspektiv. Dessutom kommer företagen hela tiden ställas inför konflikter där de tvingas bortprioritera utvecklingsmålen för att garantera vinsten. Genom public-private partnerships ser jag dock en möjlighet till att minimera riskerna med företagsinitierade utvecklingsprojekt. Det är också viktigt att betona att företag visserligen drivs av vinstintresse, men att de inte alltid måste ta varje beslut med vinstmaximering i syfte. Företagens insatser innebär vissa möjligheter för att motverka utvecklingsproblem, med i dagens läge bör tilltron till vad de kan bidra med hållas på en relativt låg nivå