Ekonomiska incitament och arbetsutbud: En studie av effekten av 1997 års reform av bostadsbidraget

1997 infördes en reform som innebar ändrade regler för bostadsbidrag. Reformen påverkade främst hushåll med två vuxna och barn. En nyhet i reformen var de individualiserade inkomstgränserna som gjorde att varje vuxen i familjen kunde tjäna upp till ett tak, 58 500 kronor per år, utan att familjen förlorar bostadsbidrag. Regelförändringen gjorde att en grupp personer med mycket låga inkomster, under 58 500 per år, fick en minskad indirekt beskattning och därmed incitament att öka sitt arbetsutbud. I uppsatsen undersöks utvecklingen av arbetsutbudet hos den grupp kvinnor med mycket låga inkomster som påverkades av de individualiserade inkomstgränserna. Studien är gjord som en difference-in-differences-skattning där experimentgruppen jämförs med en kontrollgrupp bestående av ensamstående kvinnor. Resultatet av studien är att det går att visa en positiv effekt på arbetsutbudet av de ökade incitamenten. Effekten är tydligast vad gäller arbetskraftsdeltagandet (arbetsutbudet längs den extensiva marginalen) som ökade mer hos experimentgruppen än hos kontrollgruppen. Man kan också påvisa en positiv effekt på antalet arbetade timmar (arbetsutbudet längs den intensiva marginalen) men denna effekt är inte lika entydig