Bokförings- och redovisningsrådgivning som självgranskningshot

Revisorns granskning skall bl.a. tjäna till att kvalitetssäkra den finansiella information som ett bolag lämnar ifrån sig. En av förutsättningarna för detta är att revisorn är oberoende. Det är inte ovanligt att en revisor uppträder i dubbla roller mot sin revisionsklient. Dels som granskare och dels som rådgivare. Revisorn får och är i visa fall skyldig att lämna råd till sin revisionsklient. Detta innebär att revisorn kan komma till att granska sina egna tidigare rådgivningsinsatser, s.k. självgranskning. Syftet med föreliggande uppsats är att redogöra för när det föreligger självgranskningshot för revisorn när denna bistår med bokförings- och redovisningsrådgivning till sin revisionsklient. Metoden som används är rättskälleläran, vilket innebär att jag främst använder mig av lagstiftning, förarbete, doktrin samt RN:s praxis. Det är främst självgranskningsregleringen i ABL och RL som varit föremål för uppsatsen. Dessa regelverk hindrar revisorn att vara revisor i ett bolag om det föreligger hot mot revisorns oberoende. Revisorn får, i samband med bokförings- och redovisningsrådgivning, enligt jävsreglerna i ABL endast bistå revisionsklienten med s.k. revisionsrådgivning. Det samma gäller revisorns medarbetare när granskningen avser större bolag. När det avser medarbetarens inblandning i mindre bolag får han eller hon bistå med rådgivning så länge det inte innefattar grundbokföringen. Omständigheter som inte faller under jävsreglerna i ABL skall prövas mot analysmodellen i RL. Analysmodellen är utformad som en presumtionsregel vilket innebär att revisorn har skyldighet att avböja eller avsäga sig uppdraget så snart det förekommer omständigheter som kan hota revisorns opartiskhet och självständighet