Återförsäljares uppsägningsskydd och rätt till ersättning vid avtlets upphörande

Uppsatsens syfte är att undersöka återförsäljares uppsägningsskydd och rätt till ersättning vid avtalets upphörande. För ett företag som önskar etablera sig på en ny marknad gäller det att välja rätt exploateringsmetod. Ett alternativ är då att utse en representant som säljer produkten på den nya marknaden. En lokal representant som känner till marknaden och eventuellt redan har ett etablerat försäljningsnät bidrar till att produkten snabbt kommer ut på marknaden. Försäljning genom annan kan ske på flera olika sätt men de vanligaste torde vara handelsagent eller återförsäljare. Återförsäljare handlar i eget namn och för egen räkning medan en agent handlar i annans namn och för annans räkning. Rent kommersiellt fyller de båda avtalstyperna dock i princip samma funktion. På det juridiska planet är det däremot stor skillnad. Det återfinns varken i svensk, övrig nordisk, engelsk eller tysk rätt någon lagstiftning om återförsäljare. Belgien är det enda land i Europa som har valt att införa en lag för återförsäljare. Handelsagenten å sin sida omfattas av HagL som bygger på ett EG-direktiv. Denna lagstiftning garanterar att agenten har ett visst skydd vid avtalets upphörande. Eftersom att återförsäljare inte omfattas av någon lagstiftning är det inte helt lätt att fastslå vad som gäller för återförsäljare angående rätten till uppsägningsskydd och rätten till ersättning vid avtalets upphörande. I denna uppsats tittas därför närmare på olika rättskällor, för att kartlägga vad som gäller för återförsäljare på dessa områden. De rättskällor som behandlas är analogimöjligheter från HagL, praxis, standardavtal, och soft-law dokumentet DCFR. Gällande DCFR så är det en ny rättskälla för svenskt vidkommande vilken HD hämtade ledning från i NJA 2009 s. 672. I fallet fastställde HD att återförsäljaren hade rätt till uppsägningstid. Gällande uppsägningstiden kan man dra den slutsatsen att det numera finns en rätt till uppsägningstid för återförsäljare i svensk rätt men det är oklart hur lång denna uppsägningstid är. Huruvida återförsäljaren kan ha en rätt till ersättning är däremot högst oklart, det finns t.ex. inga svenska rättsfall på detta område. Det är svårt att dra några generella slutsatser på återförsäljarområdet då det finns många olika typer av återförsäljare och det varierar stort hur förhållandet mellan återförsäljaren och leverantören ser ut. Oftast är det dock så att återförsäljaren intar en underlägsen ställning som är i behov av ett visst skydd. En återförsäljare som vill vara garanterad en viss uppsägningstid och en viss ersättning vid avtalets upphörande skall inte förlita sig till rättstillämpningen. Istället måste han se till att få dessa frågor reglerade i avtalet med leverantören. En framtida lösning på detta problem skulle vara att införa en skyddslagstiftning för återförsäljare i svensk rätt.The purpose of this essay is to examine the retailer’s dismissal protection and the right to compensation for termination of contract. For a company who wishes to establish themselves in a new market it is important to choose the right development approach. An alternative is then to appoint a representative who sells the product in the new market. A local representative who knows the market and possibly already has established sales networks contributes to that the product quickly enters the market. Sales through a representative can occur in several ways but the most common ones would be a commercial agent or a retailer. A retailer is acting in his own name and for his own account, while the agent is acting in the name of and on behalf of his principal. Commercially the two types of agreements fill the same function but in legal terms there is a big difference between those agreements. It does not appear in Swedish, other Nordic, English or German law, any legislation on retailers. Belgium is the only country in Europe who has chosen to introduce a law for retailers. The agent on the other hand is in the scope of the Swedish commercial act which is based on an EC directive. This legislation ensures that the agent has some protection when it comes to termination of contract. Since the retailers are not covered by any legislation, it is not easy to determine what applies to retailers when it comes to protection against dismissal and the right to compensation for termination of contract. In this essay, the legal sources within this area are therefore examined, to identify what applies to retailers. The sources of law discussed are analogous opportunities from the commercial agency act, practice, standard contract, and the soft- law document DCFR. DCFR is a new legal source in Swedish law. The Supreme Court took guidance from this document in the case, NJA 2009 s. 672, when the court decided that the retailer was entitled to a period of notice. The conclusion you can draw from that case is that nowdays the retailer has the right to a period of notice but it is unclear how long this period of notice is. Whether there even is a right to compensation is highly uncertain, there are for example no Swedish court cases in this area. It is difficult to draw any general conclusions within the area of retailers as there are many different types of retailers and the relationship between the retailer and the supplier varies greatly from case to case. However, in most cases, the retailer occupies an inferior position in need of some kind of protection. A retailer that wants to be guaranteed a certain period of notice and some compensation for termination of contract should not rely on law enforcement. Instead, he must be sure to get these matters regulated in the agreement with the supplier. A future solution to this problem would be to introduce protective legislation for retailers in Swedish law