Patientskada då anmäld vårdgivare är tandläkare

Since 1975, the possibility for remedy when Swedish healthcare is performed incorrectly and causes personal injury is extended by the voluntary patient injury insurance. Since 1997, the patient injury insurance is statutory in the Patient Injury Act and thereby mandatory for all health care institutions. The conditions for compensation through the patient injury insurance are the same regardless of what kind of health care is performed. This thesis is focused on dental care and the type of injuries that are most frequent in this area: fracture of instrument, perforation, loss of feeling and deterioration of illness inflicted by incorrect diagnosis. The Patient Injury Act defines what a patient injury is and the conditions for compensation through the patient injury insurance. A basic condition is that the health or dental care performed has caused a personal injury. The patient injury insurance includes neither general dissatisfaction, economical dispute nor the feeling of being ill treated or opinions on lack of resources in health and dental care. Injury caused by progression of the disease for which treatment was given is not caused by the treatment itself and therefore not included by the Patient Injury Act. The fact that the treatment does not get the desired result or that there is a complication during treatment is not solely cause for compensation. There are six types of patient injuries according to the Patient Injury Act. The conditions for each type must be at hand for compensation to be payable. The six types are injury caused by treatment, material, incorrect diagnosis, transferred infection, medicine or accident in connection with health or dental care. For most reported injuries the relevant type is injury caused by treatment, 6 § 1 item. The conditions are that the injury is in fact a personal injury, that the injury is caused by performed health or dental care in Sweden and that the injury could have been avoided. Compensation is paid according to The Tort Liability Act 5 chap. 1-5 §§, which includes compensation for expenses, loss of income, pain and suffering and loss of tooth.Sedan 1975 har det funnits en utökad möjlighet för patienter att få ersättning vid felbehandling inom vården genom den frivilliga patientförsäkringen, utöver de möjligheter som skadeståndsrätten erbjuder. År 1997 var patient-försäkringen inte frivillig längre, då det lagstadgades att varje vårdgivare är skyldig att ha en patientförsäkring och förutsättningarna för ersättning fastställdes. Förutsättningarna för ersättning är desamma, oavsett vilken typ av vård som utförs. Den här uppsatsen är inriktad på tandvård och de skadetyper som är mest frekventa inom denna del av vården. Vid handläggning av anmälda patientskador till följd av tandvård återkommer vissa skadetyper: instrumentfraktur, perforation, känselbortfall och merskada till följd av felaktig diagnostik. Patientskadelagen (PSkL) anger förutsättningarna för vad som är en patientskada. En grundläggande förutsättning för en ersättningsbar patient-skada är att utförd behandling har orsakat en personskada. Skador som beror på att grundsjukdomen progredierar är inte tillförda genom vården och därför inte en patientskada i lagens mening. Enbart det skälet att patienten upplever att behandlingen inte leder till ett önskat resultat eller att det uppstår en komplikation innebär inte att rätt till ersättning föreligger. Allmänt missnöje med en vårdgivare, ekonomisk tvist och synpunkter på dåligt bemötande omfattas inte av patientskadelagen. Inte heller synpunkter på resursbrist inom sjuk- och tandvård hanteras av patientförsäkringen. Det finns sex ersättningsgrunder för patientskada. Förutsättningarna för respektive ersättningskategori måste vara uppfyllda för att patientskada ska föreligga. De sex ersättningsgrunderna är behandlingsskada, materialskada, diagnosskada, infektionsskada, olycksfallsskada i samband med behandling och medicineringsskada. För de flesta anmälda patientskador är kriterierna för behandlingsskada i 6 § 1 st. 1 p. PSkL relevanta. Ersättningsbar patient-skada enligt denna grund förutsätter att den skadade är patient inom hälso- och sjukvård i Sverige, att det föreligger en personskada, att det finns ett orsakssamband mellan vården och skadan och att skadan med facit i hand bedöms kunna ha undvikits genom att utföra vald behandlingsmetod på annat sätt eller genom att välja en annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett behandlingsbehovet på ett generellt sett mindre riskfyllt sätt. Ersättning för patientskada utgår enligt skadeståndslagen (SkL) 5 kap. 1-5 §§. Ersättning utgår bl.a. för kostnader, inkomstförlust, sveda och värk och förlust av tand