Asylsökande flyktingars upplevda aktivitetsbehov

Att tvingas fly från sitt land till ett annat kan resultera i stora påfrestningar för individen. Att därefter leva i en oviss väntan som asylsökande blir för många personer förknippat med en tid av passivitet och en känsla av meningslöshet. Denna studie syftar till att retrospektivt undersöka asylsökande flyktingars upplevda aktivitetsbehov och deras uppfattning om meningsfulla aktiviteter under asylperioden. Datainsamling gjordes genom intervjuer med fyra kvinnor och tre män i olika åldrar och med olika bakgrund och nationalitet som alla hade varit asylsökande i Sverige. Personerna intervjuades individuellt med hjälp av semistrukturerade frågor rörande aktiviteter under asylperioden. Resultatet av studien visade att personerna av olika anledningar hade svårt att genomföra meningsfulla aktiviteter under asylperioden. Det primära fokuset var för många att få uppehållstillstånd vilket överskuggade vikten av övriga vardagsaktiviteter. Personerna uttryckte flera gemensamma aktiviteter som de ansåg vara viktiga att utföra under asylperioden, innebörd och mening av aktiviteterna varierade dock från person till person. Majoriteten av personerna ansåg det viktigt och meningsfullt att lära sig språket, att få förståelse för svenska seder och bruk, att få samhällsinformation samt att få möjlighet till att arbeta eller praktisera under asylperioden. Personerna i studien uttrycker vikten av aktiviteter för att slippa tänka på det förflutna eller på oron kring beskedet om de fick stanna eller inte. Att hålla sig sysselsatt var ett sätt att behålla den mentala hälsan